I slutet av vistelsen på ungdomshemmet gjorde jag en kort utflykt till ett kloster. Maria döttrarna de bor på en gård vid en kyrka rödmålade hus grönsaksland. Hade jag vetat hur det såg ut innan kanske jag aldrig åkt, föreställde mig kalla marmor golv. Trodde inte på gud men ville bort ifrån det mesta och mig själv ett kloster lät som en god ide.
Nunnorna bodde i stora huset vi besökarna i ett annat. En totalt skvatt galen kvinna med dotter bodde i rummet bredvid. Tunna väggar antagligen hade hon flytt ifrån en ännu galnare man.
Hon satt och bad högt med sin dotter när hon inte bad förklarade hon högljutt vilka as män är.
Hon skrek grät slog i väggar och golv.
Jag fick en nunna som skulle ta hand om mig. Hon hade nästan mustasch stora glasögon hela hon var sne. Vaknar en morgon av att hon sitter vid min säng och pillar på mitt hår. Jag har gjort frukost till dig sen är det bön. Hon var nog snäll men jag gjorde allt för att undvika hennes pilliga fingrar.
Det var bön flera gånger om dagen. Gillade två av de äldsta nunnorna bäst de kändes genuint happy. Det fanns en tjej ett år äldre än mig hon skulle bli nunna.
Vi går ut i skogen sätter oss på en mossig kulle.
Vill du se en sak.
Ok. Hon vecklar upp tröjan under har hon en traget tatuering.
Kan inte du stanna här med mig.
Jag vet inte. På kvällen senare sitter en tant som e besökare vid piano o sjunger opera, några gråter. Sen plockar hon fram en chokladask bjuder laget runt. En nunna utropar efter stoppad choklad i mun.
Herre choklad är ju himlariket. Då kände jag att nej jag vill inte bli nunna jag vill inte sitta i ett rött hus och gömma mig för livet. För för mig hade det exakt varit det jag gjort om jag stannat.
Tog farväl av Target flickan, undrar fortfarande om hon gick hela vägen och gifte sig med gud.
2 kommentarer:
det är nog rätt så soft att vara nunna / barraysi
AAAAAaa choklad
Skicka en kommentar