fredag 29 maj 2009

Om jag inget ser kan jag låtsas att jag är lite varsom.


Varje dag uppfinner jag en ny undvika gå i skolan metod. Ropar hejdå i dörr tar hiss upp till vind sätter mig längst in kallt lyset slocknar varje kvart dammigt noja över granne som ska undra men varför sitter du här o skräpar.
Tuperar upp håret till en enorm sockervadds puff gökborullar med ögon mamma höjer inget ögonbryn seså kila iväg till skola nu.
Stannar halvvägs i trappa fiskar upp borste dunkar borste hårt på knä dunk dunk svullet vare här. Ger ifrån ett tjut lägger mig i slutet av trapp.
Oj jag snubbla visst hoppar till sjukan får kryckor av doktor.
Morgon vill inte upp på kråkvind har redan kryckor mamma går in på toa Edith leker gå ut slår igen dörr tassar försiktigt in i vardagsrum hoppar bakom ett skåp som står mot hörn.
Pustar.
Timmar går plingar på dörr hantverkare kliver in, helvete han ska borra i vardagsrummet.
Telefon ringer mamma suckar.
Säger till Byggar Bob - Min dotter är borta inte i skolan börja borra du.
Han borrar i vägg nära mig panik bara han inte ska göra hål där jag sitter o trycker.
Fix klart hejdå Bob.
Mamma kommer in i rum pratar högt för sig själv om hur hon inte orkar mycket mer börjar gråta jag kan inte sitta kvar reser mig upp.
Hej mamma.
Mamma gallskriker voltar upp i tak.
Lite senare tar hon sig en tupplur, plockar fram grön sprit penna duttar dit ex antal gröna prickar på hennes näsa.
Inte poppis alls, lovar.

1 kommentar:

Skägget sa...

Vi hade nästan samma tillvägagångssätt för att slippa skolan och de andra barnen (eller snarare ångesten). Man var mer påhittig som liten vante.