Svart sopsäck.

Vi hade varit och målat trashat fabrik långt ut skiljs åt jag hamnar själv vid Skogskyrkogården. Inte en levande själ mörkt och rätt kallt jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen tunnelbanan har inte börjat gå orkar inte gå till slutdestination Gubbängen.

Bryter upp en barack fylld med blommor stoppar i stor låda dem ska jag ta med till hon som bor i lägenheten. Ställer vid stängsel.

Är trött vill sova klättrar upp på muren som löper runt kyrkogården, därifrån ser jag långt och framförallt jag hinner se den som dyker upp före den ser mig.

Funderar på om det håller till ett ont sällskap ibland gravstenar. Blir mörkrädd räknar gravar det kryper omkring minispindlar på muren. Försöker dra en tag på muren och kryp pennan smular. Det kommer någon gående jag lägger mig platt på magen. Tanken slår mig kanske ska jag vrålandes hoppa splitta ner ifrån muren nattflanören lär ju dö. Det är för högt.

Det ljusnar harar skuttar fram. Hoppar ner ifrån muren försöker få blomlådan över stängslet den går sönder blommor faller.

Skit också hon får inga blommor. Klättrar upp på perrongen. Tåg kommer enda passageraren glor jag jordiga händer skitig i ansiktet ler stort mot henne.

Godmorgon.

Hon ler tillbaka.

Stiger av lyckan hon e en fin en ibland någon har slagit sönder rutan på kiosken.

Öppnar min väska lastar i allt godis jag kommer åt sträcker mig på tå vill till några chipspåsar skär sönder lillfingertoppen på väggen ut.

I lägenheten lägger jag ut godiset på golvet sätter en bit tejp på fingret kryper ner under ett täcke vi hittat i en olåst bil.

Täcket rosa låg i en svart sopsäck det har små och stora blodfläckar på.

Vi orkade aldrig tvätta det.

Jag somnar.