Snigel snigel i fickan där

Vi närmar oss, snygg flygvärdinna stoppar gröna lappar i våra händer sockersött fyll nu i.

Kletar dit lite bokstäver stannar upp vid någon text om hur du ej får föra in ditt o datt speciellt inte växter eller små sniglar. 

Spenderar nerfärd med att tänka på att de skulle va rätt lustigt att bli ertappad med ficka fylld med mini snails.

Ställer mig i flest ryska pälsmössor kön.

Framme vid pass kontrollant han ser glad ut.

Ja och vad jobbar du med.

Teater typ.

Ahh men räcker det till som uppehälle?

Nu vet inte jag vad som slår fel i min hjärna men nått voltar.

Jag spricker upp i leende, teatern den är mest för det stora nöjets skull. Jag är terrorist.

Han ser inge glad ut längre alls. 

Vi är i USA något år efter fallande torn.

Du står kvar, han går iväg, mina vänner har redan passerat förbi jag ropar pip ingen hör.

Står länge annan bister gubbe kommer fram de språkar.

Min gubbe sätter sig ner.

Jag kan inte släppa in dig, du är inte välkommen här.

Letar efter min ledsnaste blick.

Men du jag har tourettes jag är så hemskt ledsen.

Tourettes? Han tittar på gröna lappen, jaha men det har du inte uppgivit här.

Det är tyst länge sen ska man lämna såna fingerprints o så ska det fotas klick klick han tittar upp och ler igen.

Du är ju helt knäpp vi struntar i att du gav galet svar och om vi träffas igen så gifter vi oss ok?

Ja ja helt klart vi gifter oss då, tack men du by the way I got some snails in my pocket.

Vårt flyg hem är försenat så vi får matkuponger letar oss fram till kantin.

Sitter på golv river upp saker ur påsar min kupong e plötsligt väck.

Någon ställer sig vid mig.

Men de e du, galna terrorflickan.

Tittar upp där står han.

Min mot alla odds future husband jag gapar rodnar försöker gömma mig bakom påsar.

Väninnorna skrattar vill fota skriker ska ni gifta er nu va haha.

Jag kan inte få fram ett ljud nu rodnar han vi backar långsamt ifrån varann. 

Inga fioler.

Slut.