onsdag 30 december 2009

De gummistövlarna gav skavsår onda men solen den log.



Nedanför huset låg fälten med slaget hö.
På kvällen när jag drog av mig stövlar i gummi var smalbenen märkta.
Röda halvmåneformade skavsår som kliade natten igenom.
Min ena tå sved.
Höjer högaffel för att spetta hötuss.
Missar träffar stövel.
Skriker aj när den går igenom.
Träffar tå.
Känslan att stå på fältet i gassande sol är snarlik känslan att pulsa isgata i snålblåst.
Hädanefter tänker jag bara stå i mitten av dansgolvet.
Måste bara övertala vakten så att han släpper in mig igen.
Bilden i mitten, en bild på hur mitt år till en stor del tett sig.

tisdag 29 december 2009

Status ohelgaoblodiganatt update.




Igår kollade Edith på Tokyo Gore Police med Seriefigurskan.
Den var blodig.
Bästa var hon Snigelflickan.
Inte tråkig alls.
Den Långbenta som jag inte skrivit om här alls har fått en liten son.
Sonen föddes allt för tidigt så nu ligger typen iförd ett par svarta skyddförljuset ögonpads i kuvös.
Erikidurki jag ska svara göra en musiclist ala Eddan till dig inom sinom tid.
Men först ska jag kolla på The hills run red.
Oj va tvungen o gå in här igen Satan vad värdelös The hills run red var.
Första tre min helt ok sen hjärnsläpps americanfail trist.
Så vi la ner o ska nu kolla From beyond the grave.
Återkommer.

söndag 27 december 2009

En dag kom tre rövare till vårt hus i djungeln.

De stoppade våra föräldrar i en gryta.
Tvingade lillebror att gå på plankan.
När de skulle bakbinda mig väste jag.
De lät mig springa.
Sura näbbmöss smakar beskt.
Undrar hur det gick för lillebror.

Efter julhelg hade alla dött.



Obehagligt tyst blev det då.
I en av garderoberna som löpte innanför väggar låg en gammal resväska fylld.
Vi fick inte gå in o rota där.
Alla rotar ändå.
Vissa kanske inte gör det.
Men de är de som aldrig hittar.
Så fort de vuxna stängt ytterdörr smög jag upp för trapp.
Gick igenom rummet som sedan skulle bli mitt.
Rummet jag aldrig kunde somna i.
Sedan in i skattväskerummet.
Det var det rummet som den märkliga munken, han som bar kniv o söp i smyg långt senare bodde i.
Jag tror han sov gott där.
Har ett svagt minne av att man var tvungen att pilla lite i låset på garderoben för att dörr skulle gå upp.
Skor kläder galgar damm spindelväv.
Och där under hattarnas hylla stod väskan.
Väskan var fylld med smycken, billiga sådana.
Men de glittrade och kanske var det för att de alla kom ifrån ett 40-tal som gjorde glittret ännu mer sparkling magiskt.
Eller så var det bara för att jag var liten.
En vacker dag kom det ett par tjuvar till vårt hus.
Efter deras besök var kattgulds väskan ett minne blott.

lördag 26 december 2009

Innan jag går in i kyrkan.

Klipper jag av mitt hår.
Väl inne släpper de aldrig ut dig igen.
Så jag går inte in.
Inte än.
Det ligger 6 hundar begravda utanför kyrkan och det verkar klart roligare i deras sällskap.

fredag 25 december 2009

I bilen packade vi ner paketen vi aldrig öppnade.



Även fast någon omsorgsfullt bemödat sig att slå in dem i glossat papper.
Vi orkade aldrig städa bilen.
På heltäckandematteglov ligger tomma petflaskor.
Servetter med ketchup stänk.
Jag glömmer aldrig den lille som tjuvkopplade vrålåk.
Vi har nyckel ikväll den jag aldrig lämnade tillbaka.
Hennes täckjacka lika glossig som julepappret.
Vi tuggar i takt.
När hon böjer sig fram kysser jag henne i mitt huvud.
Sent lärde jag mig den trollkonsten.
Gör inte allt som dyker upp i ditt huvud.
Vissa saker förblir finare orörda.
Tråkigt ja fast färre uppslagna knän.
Det såg alltid läskigt ut när han skallade ner dem.
Vänder bort mitt huvud. Tittar på gatlyktor andas in kall luft.
Blåser ut varma rökwonderbaums.
En wondergran kommer lastad med självförnekelse.
I kväll hälsade jag på Nypestina på hotellet nere i city när jag sedan pulsade hem i snömodd.
Log jag.
Nu sitter jag i Nattefars soffa.
Alla tomtar sover.

torsdag 24 december 2009

Merry Very Happy Domedag on the Internetsss.

Först TACK Nellie för din fina fina julklapp jag kunde inte hålla mig så jag öppnade den på en gång.
Ovan en av dem är din julklapp från mig. Jag skickar den i mellan domedagarna.
De andra e de andras julklapp.
Sen allt glöms i snö.
Kommer aldrig upp i tö.

söndag 20 december 2009

Om jag slänger mig runt din hals kan den gå av.



Min vän lämnar in ett klag.
Du kramar aldrig om en när vi ses.
Sant jag gillar inte att krama hit o krama dit.
Men jag gillar min vän.
Dagar senare går jag gatan ner.
Lite halvmörkt e det nog.
Helt plötsligt ser jag min vän kommande emot mig på gatan.
Jag rusar fram slänger mig runt halsen ropar hej vännen.
När jag släpper taget ser jag att nej det är inte min vän.
Det är en helt vilt främmande snubbe.
Men han ser rätt glad ut så jag vinkar adjö.
Tror att jag hade konstiga skor på mig.
Har svårt att släppa skotta snö ifrån hustaktanken.
Behöver adrenalinet.

fredag 18 december 2009

Ritsch Ratsch Krafs Krafs upp ur vråna.


Du får tre önskningar.
Jag sneglar försiktigt.
Ole dole doff svårt att välja.
Singla slant kasta tärning eller bara gå.
Det kanske är sant att inget kommer gratis.
Att gratis är dyrast i längden.
Så jag kniper igen ögon önskar en av de tre.
Jag tror att den gick i uppfyllelse.
Status updaten som inte har något med en gammal nu dammig önskan att göra lyder:
Fattig.
Ful.
Fruktansvärt rastlös.
Fan ta de tre F - en.
Tar och önskar bort dem nu så här innan dagen före dagarna före dopparedagen.

torsdag 17 december 2009

Se där faller Edith ner ifrån högt hus.


Höll just på att hoppa på ett skottasnö ifrån hustak i staden jobb.
Men kom på att jag kanske skulle ramla ner.
Annars verkade det rätt bra.
Man ser långt ifrån ett tak.

onsdag 16 december 2009

ExecutionerFlickorna.



Finns i en bok av TT Heine. Om de var de eller deras far som uppann en mini giljotin att ha på bordet under fancy dinnerparties det kommer jag inte ihåg.
Julkort får jag skriva imorgon.
Ett snöoväder ligger över vår stad.
Dagens film blev Röd snö.
Den hade vi visst missat.
Cirkulerar just nu runt skrivandet om då.
Väntar på pengar det är en rätt tråkig syssla.
Borde städa.
Första måndagen i varje månad tjuter sirenen.
Jag undrar om det betyder något speciellt att den tutar på som attan just nu.
Kanske äntligen går vi under.
I väntan på ett under heter boken tror jag som Herr Heine skrev.
Orkar dock inte resa mig nu o kika efter i bokhyllan.
Verkar inte som om jag kommer få något piano.
Vi är inte rika någon av oss.
Någon sa att det är tanken som räknas.
Tänker så att det knakar.
Andra systrar, Henry Dargers the seven Vivian sisters.
Undrar om det är varmt i tunnlarna nu.

Basketcase Puppetmaster The children osv.......

Vi tittar på film och äter popcorn mest.

Rödluvan.



Och tusen andra historier.
Favorit sagan var den om Blåskägg.
Minns egentligen mest att ovillig fru fick nyckelknippa i sin hand.
En av nycklarna gick till det förbjudna rummet.
Hon är nyfiken i en strut.
När han dragit på resa.
Öppnar hon dörr smyger in.
I en blodfylld pool flyter hans exfruar omkring.
Hjälp utropar levande fru, tappar nyckelknippa på klibbigt golv.
Klibbet går inte att tvätta väck.
Blåskägg kommer hem.
Sen tror jag att det kom en prins o räddade henne.
Borde skriva julkort idag.

Jag går du lämnar nyckeln.



Vi kör svart taxi några år innan vi kör svart taxi på riktigt.
Eller det var aldrig på riktigt nu som då.
En lek med ord.
Varför är det bara män bakom ratt om sena natten.
Första gången var den sötaste gången.
Bilen en volvo.
Färg guld.
Jag tror att jag var kär i han emogitarr spelaren med de blå ögonen.
Krånglig att få omkull.
Men han var ganska oviktig sida vid sida med Norrlands Snövit.
Viktigt var skratten handen på biltuta.
Jag tror att förhållandet med emogitarrspelaren slutade i kaos.
Det började med tågresan ut till skärholmen.
Snövit satt bredvid.
Någonstans i mitten sitter vi i stort hus i Antibes.
Jag skriver på en bok som aldrig blir klar.
Han lagar mat varje dag.
Snövit skickar snus och ord ifrån norrland.

tisdag 15 december 2009

12/12!



Några bilder ifrån föreställning aka performansshowceremonin i lördags.

I Juleklapp önskar sig Eddan ett.

Piano så hon kan lära sig att spela de trasiga ackorden.

De StillaStående.



För att jag har glömt hur det känns.
Därför kan man räkna mig som död.
Alla som slutat dansa kan du räkna dit.
De står stilla.
Och jag står med dem nu.
Har inte råd att gå till Dr Snuggles no more.
Kanske hade hon botat bort den dära rädslan som jag låtsas bara finns nu.
Men som jag alltid hållit hårt i handen.
Ah detta låter inte happy.
Så jag höjer musiken trippar ut i det stora rummet.
Om jag blundar kan jag lura mig själv att jag befinner mig någon helt annanstans.
Och här vill jag lägga till.
Om du rör dig i konstant disharmoni faller du upp i dragspelsharmoni.
Norrlands Snövit håller hårt om sitt dragspel.
Det var hon som hade hunden min bror kallade för Draken.
Hon flyttade upp till sin jägare gruvan.
Hon hittade lyckan där.
Men jag tycker mest att det känns som om trollen tog henne.
Tillbaka till det stora rummet lyssnar på dunsande radiostreamkanal.
Någon annan väljer vad som kommer ut ur högtalare.
Gör mitt bästa ett två tre vänster höger split.
Nej jag är inte död.
Håller honom bara hårt i handen.

måndag 14 december 2009

Ett kilo bjällerklang väger mer än ett kilo julkorv.


Merry merry christmas sjunger donnan till lätta synthslingan. Vi sitter och hatar.
Inte på riktigt men låtsas för att vi tror det ser mer klädsamt ut.
Vi har fel.
Som så många gånger förr.

Nej jag läser inte vad du skriver - Ja jag vet.



På varje bild ler dom sockerglattsött.
Kul tänker jag.
När jag kliver av bussen vet jag redan, ändå kliver jag av bussen.
Alltid är det nått säger han.
Ja det är alltid nått tänker jag tillbaka.
Han ler.
Vi står i ett grustag uppe i norrland.
De vuxna tittar på hästar som springer runt runt.
Kuskar smygsuper innan de hoppar upp i sulky.
Jag hänger med de finska barnen. Vi ska slåss med de andra barnen.
De som står ovanför oss i grustaget.
Plockar upp den stora stenen till höger om den söta pojken med bruna ögon.
Sol gasar hästar gnäggar.
Billiga kola fastnar mellan tänder.
Tar sats slänger iväg sten.
Flyger i båge upp, efter en sekund vet jag att den kommer träffa illa.
Sten träffar liten kille.
De andra barnen kommer rusande ner för sandberg med lilla i hand.
Hans hår e blött rött.
Jag blir rädd tänker fängelse.
Men de vuxna får inget veta så vi sluter fred.
Håller killes huvud under vattenslang sköljer tills det inte vill blöda mer.
Pojken med de bruna ögonen sätter sin keps på lillkillen.
Folk skriker nerifrån travbanan svär på finska.
Leppinens häst tappade skon, skon flög bak satte sig i Leppinens knä.
Vi går och köper mer billig kola.

När vi landat steg vi av.



Vi hinner en kort teknik genomgång.
Fattar inte varför jag springer runt i lösnäsa.
Sätter mig i mörk loge.
Letar efter knappen som öppnar lucka i golv.
Känns som när man är liten, dragit igång en lek blandat in de man älskar.
Leken sätter igång rullar ner för berget snöbollen växer sig större.
I min lek har jag gett alla en uppgift och alla gjorde läxan bättre än bäst.
Men jag glömde att göra min.
Hittade inte fall luckeknappen så några timmar sätter det igång.
Allt känns bra tills jag ska säga något.
Orden e borta och jag känner mig ledsen.
Kan skriva prata om det, visst.
Men någonstans i mig orkar jag inte känna.
Känna att allt är sant och var på riktigt.
Under åren och till och med då förvandlade jag det till en saga.
Men det är som ingen saga hur jag än försöker.
Det är det jag kommer på när jag står där.
Vad jag än kände i lördags så är jag glad att vi gjorde det.
Glad för att Eliot 9 år kommer fram med stor godispåse i handen.
Hoppar upp och ner säger, Turknäsan är det bästa jag någonsin sett i hela mitt liv.
Glad över de vänner människor som sa ja till att arbeta med mig.
Glad över att jag inte är ensam.

söndag 6 december 2009

Åska o blixtar snus o kaffe utan de inge kul alls.




En vän berättar om en annans kollega som efter ha gjort ett jobb som ej godkännes helt.
Viskar Hat Hat Hat.
Jag kan se honom framför mig.
Jo det är sant att när jag såg en dvärg så började jag blöda näsblod sen svimmade jag bakom cornflakes hyllan.
Men det var inte idag det var i förrgår.
Jag hjälper Sprätten med läxor.
Har 61 kronor på mitt konto.
Så i veckan kommer jag sälja min Dreamachine som jag och uppfinnarfarbrorn en gång byggde två av.
Det gör jag inte med lycka i kroppen.
Dock kommer den till en värdig ägare.
Jag vill åka på solsemester.
Även fast jag vet att jag skulle dö av tristess efter 28 timmar.