Jag var fel! plufsiga begagnade kläder jag skulle växa i har nog fortfarande inte växt i dem. Virkad brun mössa ala ufostrut. Spikrakt hår inga bröst blek som ett spöke. Men jag var glad ändå till en början tills jag en dag fattade jag funkar inte här. Försökte övertala mamma om att få sola solarium så jag skulle slippa höra att jag såg ut som om jag smitit ut ifrån ghostbusters.
Men Fula Edith på 1700 ansågs det väldigt fint att vara blek.
Jaha visst, men jag lever inte på 1700 -talet.
Sitter i vårt vardagsrum gråter för att jag e så blek, tänker att snälla snälla gud om du finns kan du inte göra mig brun, lovar att jag ska tro på dig då.
Bedrövad går jag och duschar avslutar med att smörja in mig med någon random kräm. Tillbaka i vardagsrummet gråter lite mer, behöver te går mot kök hoppar till vid väggspegel.
Ansiktet är helt knallbrunt förutom vita streck på kinder.
Hjärnan får kolapps, jag är brun betyder det att gud finns måste jag bli kristen nu. Slipper skolan i en vecka. Det brunfläckiga går liksom inte att tvätta bort. Sitter hemma och målar och är mycket nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar