Och i bilen satt inga ryska dvärgar inte heller någon kirurg. Bob och hans härliga vänner finns dock nog kvar. Jag behövde en sek att förstå att hammaren i min väska inte var till större hjälp så jag drog. Försökte att få med mig han jag kallar Blå men han var väck hade han druckit T månne. Hans skratt försvann.Jag har lite svårt att skriva här just nu, känner att det blir för mycket neggo klegg tjafs. Jag älskade den här tiden, jag förvandlade otäcka typer till clowner som inte fanns på riktigt. Det är så man gör.
Att en del som läser här vet vem jag är i dag gör det svårt. Jag vill ju inte att folk ska tro att jag är helt slut i mitt huvud. Tanken var att jag ville berätta om de jag mött om det jag varit med om. Men människor i allmänhet är så dömande och ser bara en färg åt gången. Det är kanske därför vi så ogärna lämnar ut oss.
Fast snart är jag borta livet går fort. Och det är så satans svårt att sitta tyst. Ni har ändå glömt allt i godmorgon bitti.
7 kommentarer:
nej nej nej du framstår inte som en galning! inte alls! bara klok, fin och på riktigt. din blogg är den jag väntat på sen jag fattade vad en blogg kan vara. strunta i de där som måste döma som rynkar näsan, de håller ju alltid på. jag tycker mycket om dina sagor. (vet vad du menar med neggo klegg men det du gör är inte kleggit alls. du är ju modig)
folk kommer alltid dömma även om man är virgin mary herzelf och de kommer dömma varesig de vet nåt väsentligt om dig eller inte så fortsätt berätta fula edith!
Ja lite sent o morfa till Virgin Mary, vi fortsätter för att ni två sa hej!
Eller vänta jag har ju typ blivit en Morfinerad kitchen Mary. bla bla.
kökshagga!!!!!!!! *HJERTA*
Klart att det är lite svårt att gilla Bob i den kontexten här i bloggen. Men jag förstår precis hur du menar att man kan beskriva något som låter nattsvart för andra men som inte var det när det var på riktigt. Risken att bli missförstådd av alla dömare! Det är därför jag tycker du är så otroligt modig här! Kram!
Bob och många till är nattsvarta.
Som "äckel" säger vissa dömer en alltid vad man än försöker att säga eller göra.
Modigt eller ej jag kommer säkert att fett ångra denna blogg en dag.
Men nu känns den som ett nödvändigt ont.
Det gör satans ont att skriva och tänka tillbaka på vissa av grejerna.
Jag trodde att jag skulle känna en lättnad, men just nu e jag mest arg Ha ha.
Skicka en kommentar