Den kära leken kärlek. När jag var liten trodde jag att pupillerna förvandlades till små rosa hjärtan när man var förälskad. Så när sotaren kom på besök blundade jag.
Iof trodde jag att jag inom kort skulle få svans och att om man sväljer tillräckligt många kärnor kommer det till slut växa upp ett träd genom munnen. Jag svalde och svalde men inget ville gro.
Vi stannar bilen vid glänta Future sound of london, sol prasslar i löv jag kan inte fatta hur men fan, jag är kär.
Vi bestämmer- om vår kärlek en dag falnar så ska vi åka tillbaka till gläntan gräva upp det vi gräver ner.
En vinterdag dör min kärlek. Jag hatar mig själv mun mot mun men den vill inte vakna till liv.
Kvar finns bara ett tomt skelett.
Jag fattar inte kärlek, den e så djävla konstig.
Vi åkte aldrig och grävde i gläntan.
Under en sten och lite år ligger en Future sound of london cd o sover.
1 kommentar:
förresten jag såg dig och ostrowski förut när jag satt på brasco med leo! jag ropa "JOOOOOOSEN" men du hörde inte.
kul när nån i framtiden hittar cd:n!
Skicka en kommentar