Kära Dagbok, idag tänkte jag att alla kunde dra åt Helvete.

Så vad pysslar Fröken Fula Edith med när hon inte sitter och skriver om hur Lill Edith vilse sprang runt i Torture of happy krossa fönster joy Garden.

Hon klistrar in fina färgglada bokmärken i ett album.

Ibland skrattar hon.

Nej nu blev jag ful tråk ironisk.

Jag skriver här nästan varje dag ganska många läser men alla e så himla gravallvarligt tysta.

Under hela så länge jag minns mitt liv har jag en återkommande dröm.

Drömmen där jag befinner mig i ett hus.

Åren går byggnationen  växer sig större.

Fler rum teatersalar källartunnlar  kaklade bassänger fler Spratteltjack flyttar in.

Huset är mitt växande slott.

Den kommer ca en gång per år.

Om jag efter död hamnar någonstans så är det i mitt slott.

Det känns väldigt tryggt må jag säga.