Men värst mycket hände inte.Pingsthäxan fortsatte sitt guda korståg i klassrum efter klassrum.
Nu fanns det iof bara två rum i vår skola.
Fick för mig att hennes näsa växte mellan hennes besök.
Fakta, håret hennes blev tunnare.
Hennes mässande allt mer i falsett.
Men det var cancerns fel några år innan det skulle falla ett tungt regn ifrån öst över våra byar.
Så fler blev de tanterna och gubbarna som kom att stupa under kräftdöden.
En bit ifrån vårat hus låg ligger en plats vid namn Häxberget.
Där brändes och halshögs de sista häxorna i vårt avlånga kungadöme.
Sant.
Det växte mycket kråkbär och ängsull vid slaktepicentrumet.
Kråkbär är rätt goda.
Hörde att de till slut, rest ett minnesmärke över de kvinnor som under kyrkans lilla lillfinger fick in i döden gå.
En dag kom pingst häxan aldrig mer tillbaka.
Vi saknade henne inte värst mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar