söndag 23 augusti 2009

Country Side förseglade brev.


Vi ska "skolas" in.
De har köpt likadana vinterplagg åt oss.
Min en säck.
Var ska vi undrar den finska flickan.
Till ett hus djupt i skog utan telefon.
I bilen upp ska det lekas ordlekar.
Jag gillar finska flickan de andra skulle jag helst slippa.
Men det funkar inte så.
De i bilen är de jag de kommande 3 åren ska bo med.
Vill mest av allt gråta.
Snälla ren älg rådjur kan du springa ut i vägen nu.
Han som kör kommer bromsa underlaget halt bilen sladdar.
Kör ner i dike skogskant.
Jag och flickan tar oss ur bil springer tills vi hittar ett snällt hus där vi kan bo.
Edith du är så tyst vad tänker du på?
Kanelbullar och olyckor.
Han som kör skrattar.
Bestämmer att han tillhör den goda sidan.
Kvällen hunnit långt när vi kommer fram till öde hus i backe.
Koppar med varmt dukas upp på köksbord.
Vi ska skriva brev till oss själva i framtiden.
Våra innersta önskningar. 
Jag är 15,  hur jag än vrider och vänder på allt kan jag inte se framtiden.
Men skriva är fun.
Fyller glatt papper.
Kvinnan stoppar in våra blad i kuvert slickar förseglar.
Ingen kommer läsa era brev ni får tillbaka dem den dagen ni lämnar oss.
Vi blir visade till sängar.
Sover.
God morning sunshine går ner till frukost.
Fyra vuxna sitter med bister uppsyn.
Han pekar på mig, alla utom Edith tar sin frukost med sig in i andra rummet.
Edith du sätter dig här.
Kvinnan håller upp mitt brev.
Kan du vara så snäll och förklara vad du menar med det du skrivit.

3 kommentarer:

Fröken Lösslös sa...

Amäh! Vilka asses! Skulle ju inte läsa.

Fula Edith sa...

Trodde inte jag heller annars hade jag nog skrivit nått en aning sötare i mitt futureletter. ho ho.

Hertigen sa...

And history repeats itself.