onsdag 12 augusti 2009

Farväl lilla Sockret akta dig för Klipporna o KrabbJägarn.


Först Farväl Sockret här om jag inte hinner springa ner och kyssa din kind på lokal.
Men jag jag är nog för rädd för klipporna än.
Sitter dock på ett tåg snart på väg till din nya stad.
Han höjer paraply hostar rom och cola.
Steppar vattenpölar längs vägen ner.
Hugger spettar krabbor jag inte ser.
Där framme ser du. 
Där en stor elak en.
Anstränger ögon.
Grävskopa hål i mark, regn träffar rött ljus taxi tut men inga krabbor.
Akta se upp.
Paraplyspets hackar kirurgsnitt.
Lillfinger blöder.
Kyssen smakar rom på petflaska.
Jag skyller på adhd pest kolera aids på de sura tanterna i kön framför.
Plötsligt dyker byggare byggjobbare Bob upp ur hålet.
Ropar åt Krabbjägaren att döda.
Hugg.
Var jag ser inte.
Kanske om vi bytte ögonglas skulle vi kunna se vad den andra ser.
Eller inte.
Svaret på mening med liv flyger förbi när han stoppar mitt dripp droppande adhd finger i sin mun.
Krax.

Inga kommentarer: