De har tagit med oss på en fyradagars kanotfärd.Bär skrov mellan vattendrag igenom sly dy och skog.
Slår läger på klippor.
I myggig solnedgång tänds stormkök.
Skor blöta håret tovigt.
Den sista dagen går vi igenom lövskog.
Sol bryter igenom blad gröna.
Där mitt ute i ingenstans står trähuset.
I husets mitt har ek slagit ro.
Skjuter köttar ut sina grenar igenom tak spruckna fönster.
Golv rör sig under våra steg.
Möbler huller om buller.
Krossat dammigt porslin.
Går uppför fallit redan färdig trapp.
I rummet med en gång ack så blommiga tapeter står det svarta pianot.
Någon hade en dag sagt farväl till sitt hus.
Minnet ifrån när vi gick på upptäcktsfärd i trähuset en tidig sommar morgon med blöta skor, är för mig saga.
Så jo sagan den finns.
Plockar upp den största snäckan jag kan finna på stranden.
Lägger den till mitt öra.
Hör du havet?
Ja, jag hör sju hela oceaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar