Tanten med vinteräpplen.

Dålig karma 4.

Jag hänger runt på plattan med några brudar de är inte klotter sorten utan mer flickvän till klottersorten.

De får mig att känna mig en aning girlygirl.

De pratar smink och killar jag är mest tyst smink e trist, nått man bara kletar på sig, killar bara brytvänner.

Men dock jag gillar känslan av att för en kort stund få hänga i brudgänget.

På en filt på plattan sitter en psykist sjuk tant hon sorterar trasiga nallebjörns ben och röda vinter äpplen.

Hon ser ut som hon hoppat upp  ur en sagotrollpackebok.

Ganska högt sitter rabblar hon mantrat- Små små nallebjörnar mamsen e rik mamsen e rik.

I hennes väska som ligger öppen skymtar plånbok fram.

Jag sätter mig i änden på filten nära väskan säger hej.

Oh titta nallebjörnar liten lucia har kommit på besök.

Jag ler frågar om jag kan få ett äpple.

Hon plockar upp ett jag skakar på huvudet pekar på det som ligger bakom henne.

När hon vänder sig om för att plocka upp just det äpplet, snappar jag upp hennes plånbok, stoppar innanför jackan.

Tackar för äpplet drar mig tillbaka till girlsen och säger vi måste gå en sväng.

Bakom ett hörn öppnar vi plånboken vilken man kan tycka borde bara innehålla tigge slantar.

Men nej antagligen är det hela hennes sjukbidrag som ligger där i.

Vi splittar på pengarna för jag vill ja ha girlsen som vänner samt att jag inte vill att de ska tjalla ner mig.

Vi går ner till kebab house och äter.

När vi sen kommer tillbaka till plattan står tanten och skriker framför ett par poliser.

Sankta Lucian tog mina pengar.

Hon får syn på mig, pekar men poliserna de tror bara att hon är knäpp.

Den här grejen är en av de som jag mått sämst över, kanske finns andra värre saker jag gjort men de har inte drabbat en svag utsatt människa.

När jag stod där på plattan och hon pekade på mig ville jag gå och lämna igen pengarna och säga förlåt, men jag hade ju splittat pengarna.

Jag såg aldrig henne igen.