I det vita huset växte jag delvis upp. Högst upp av alla hus i den byn. Det fanns inte så många o hänga med.En kille som hade vårtor över hela händerna och som hela tiden tjatade om att vi skulle hålla varandra i hand.
En hjärtsjuk flicka med två tummar hon ville också hålla en i handen.
Men som tur är har jag en lillebror som inte var besatt av händer.
På vintern frös vattenledningarna, mamma smälte snö som blev te. Badade gjorde vi i ett rött plastbadkar.
Värsta med att ledningarna dog var att toaletten blev obrukbar.
Istället fick man mörka kvällar sneaka sig ner till röda ladan där dasset låg. Jag var övertygad om att jag skulle bli totalt lemlästad av monster psyksjuka gubbar djävlar och fan vet vad varje gång jag behövde gå dit.
Till skolan kom jag genom att gå ner för berget också i total mörker.
Sen stod man där och väntade på folkaskolbussen som till slut dök upp.
Skräcken var att den inte skulle dyka upp.
När jag var 8 läste jag sagan om ringen det gjorde inte färden ner ifrån berget det minsta bättre.
Skolan låg i en by vid namn Kyrkdal där fanns några tanter och ungar som alltid kallade en för tattarunge. Inte på ett snällt sätt utan på ett djävla skit sätt.
Jag slogs ofta.
2 kommentarer:
oj vad tråkigt att du har så dåliga minnen av dals skola. själv tyckte jag att det var duktiga lärare (2)Majbritt och Per-allan.elever som jag o andra hade det bra.jag vart retad, jag kanske retades tillbaka. men i allmänhet så växte vi med varandra. tråkigt med ditt minne.GertSjöberg
Lustigt, jag var in på bibblan i Sickla, Dieselverstaden och bläddrade i några nya böcker som låg för kort utlåning pga högt intressevärde. Bläddrade i din bok o såg att du skrivit om Kyrkdal och efter närmare koll så insåg jag att jag varit din lärare då jag vikarierade under en vecka då du gick i tvåan. Jag minns speciellt dig och Carola som mina favvisar. Har f ö kvar en teckning som du gjorde. Du var den enda som tecknade i perspektiv, jag var jätteimpad!
Björn
Skicka en kommentar