Kebab.

Nope!

På Kebabhouse träffar vi Illan eller Turknäsan som han kallas.

Jag är hemligt förälskad i Illan och hans näsa.

Ingen Crack snut kan få honom att tjalla. Han säger inte mycket alls.

Röd ska möta upp dvärgarna.

Illan och jag drar till Gamla Staden. Det är kallt vi bryter upp en barack fylld med grönsaker och ägg.

Äggen kastar vi på tåg och förbipasserande inte människor. Han skrattar.

Jag tror att vi var lyckliga.

Några år senare när jag satt på ungdomshem fick jag höra att Illan dött.

Han åkte på utsidan av ett tåg hann aldrig hoppa av innan tåget for in i tunneln, han slammade in i väggen och dog.

Några sa att han tog livet av sig.

Jag ångrar att jag aldrig sa till honom att han var den finaste jag mött.