Minimän.

På den gamla tiden hade inte skyltfönstren i stan galler. De kom dock efter ett tag.

Det gick snabbt övergående trender i, här gör vi bryt. Någon upptäckte att dammsugar affärer hade massa stålars kvar i sina dagskassor över natten. En annan att resebyråer hade små lättburna kassaskåp osv.

Så några helger i rad blev Alberts herrmode utsatt för glaskross och tjuvning  av sina rätt fula kläder.

Helt plötsligt såg alla  kids ut som Minimän.

Vi står vid butiken som låg vid hästskogången.

Alla utom jag och han har fattat att ja nu räcker det 4 helger i rad borde betyda span på butik.

Vi letar upp en gatsten och tassar runt ett bra tag innan vi ställer oss vid skyltfönstret.

Längre ner i gången dyker då, plötsligt 2 vi känner upp.

Jag lyfter arm, han arm och sten i luften för att hälsa.

Då ifrån alla håll stormar snutar, en piket bromsar in.

Men det första som händer är att ur butiken skuttar antagligen ägaren av butiken ut skrikande och med ett baseboll slagträ högt över huvudet.

Han är arg.

Vi börjar skratta för han ser rätt rolig ut och vi e två små, de ett helt uppbåd.

Nu får man ju inte slå småtjuvar med slagträn så poliserna blir tvungna att hålla i sjövild gubbe.

Jag e 15 han bara 14 inte straffmyndig alls.

De plockar in oss i piketen.

Men tar ut mig för att sen ta in mig igen.

Han har fått styrk fast nej han har visst bara ramlat.

Vi båda har Alberts mundering på oss.

På stationen undrar polis var jag fått dyra koftan ifrån.

Hitta den i en papperskorg.

Allt vi hade gjort var att stå utanför ett fönster. Den med stenen inte straffmyndig så han släpps lite blåare om näsan.

Jag släpps för jag var ju liten blond tjej som inte hade någon aning om någonting.

Den julen fick alla i min familj en dyr kofta ifrån Alberts Herrmode.