lördag 25 april 2009

Ruttna burkar.


Hur hamnar man på ett ungdomshem. Man åker till slut fast några gånger för mycket.
I början viftade polisen alltid bort mig som liten flicka lurad av killar.
Och på ett sätt stämde det en aning, jag fick alltid de kassa sprayburkarna rinniga och omöjliga att hantera.
Liten betyder kryp in i hålet och lassa ut dyr elektronik du får en 200 kronors walkman. Men jag var glad.
Bättre än inget.  Ok, rättegång min advokat säger åt mig att jag ska sitta och se söt ut och vara tyst.
Nån tant rabblar upp en massa mål vissa av grejerna har jag inte gjort alls, men nått vittne i en bil har bestämt pekat ut att ja det var den lilla i den ljusblå träningsoverallen som kom ut ur butiken med en synth.
Visserligen hade jag kommit över en synth som jag tänkt ge min lillebror en vecka tidigare.
Jag har ingen ljusblå träningsoverall.
Sen har nån tjallat ner mig  för en annan grej. Olaga vapeninnehav för nått som bara låg i min väska. Klotter bla bla och visst det stämmer ju.
Jag vill sjunka igenom min stol det ser inte ljust ut.
Tröttnar på att sitta tyst. Räcker upp handen. alla stirrar. Ja......
Jo jag vill bara säga en sak piper jag.
Ja.
Jo jag har ju liksom bara bombat med spray ni vuxna bombar ju världen med bomber.
Jag hör hur djävla korkat det låter.
Förlåt vad sa du, bomba.
Jag rodnar säger, det va inget.
Skadestånd ska jag betala samt sättas på ungdomshem i några år.
Jag känner mig stabbad i ryggen fråntagen det som är mitt liv.


Inga kommentarer: