Elektroencefalografi

När jag var liten hade jag ett knep när jag slogs, vid obemärkt tillfälle riktade jag ett slag mot min egna näsa.

Blod börjar spruta den andra slagskämpen oftast i detta fall en  kille som inte kunde sluta skrika Tattarunge. Försvinner snabbt innan lärare kommer o hojtar, vad tar du dig till Håkan är du inte riktigt klok.  Nu måste jag ha fuckat upp min näsa totalt för jag började blöda titt som tätt, sen en dag började jag svimma lite hipp som happ. Nån gång när vi skulle cykla för att rösta mot kärnkraft. Min cykel hade så små hjul jag kom på efterkälken ser ett fält och sen blir det svart vaknar upp på marken med bula.

Detta svimmande i tid o otid skulle utredas. 

Jag kom till ett barnsjukhus där det hasade omkring cancersjuka barn med sorgsen blick. Jag gjorde mitt bästa för att se lika sorgsen ut, sa att jag också kanske skulle dö snart.

Vi fick massor av glass, det fanns ett stort ljust rum där jag kunde spendera hela dagarna med att teckna.

Trivdes som den när läkare fäste lerkluttar på huvudet för att mäta hur det stod till med den elektriska aktiviteten i hjärnan. Fantiserade att de skulle upptäcka en obotlig dödlig sjukdom.

Till min stora besvikelse hittade de inget fel och jag skickades hem.

Men jag slutade upp med att svimma efter sjukhusvistelsen. Näsblod blödde jag bara när jag behövde det!