Då som nu hängde jag mest med mig själv. Låter efterblivet men jag är en smula socialt efterbliven.Klottra ensam innebär egentligen bara fördelar, med musik i öronen fylls tomheten upp adrenalin lukten av färg mörka gator, jag älskade det och nu saknar jag det.
Du hittar alltid konstiga dörrar träffar märkligt folk hamnar på ställen du inte visste om dagen innan.
Sånt gör mig lugn, vardagliga saker som att gå till affären ger mig panik,. Fan nu lämnar jag ut mig skitsamma, för få människor lämnar ut sig vilket gör att många går omkring och tror att de är totalt ufo.
I stan hade jag speciellt två stycken jag tyckte om, den ena träffade jag på vid rulltrappan upp till sergelgatan en sen kväll. Han gick förbi och jag tänkte han är samma. så jag frågade efter klockan, kommer inte ihåg riktigt men tror att vi hängde tills morgon som vanligt på T-centralen.
Jag gick och kissade han rotade igenom min väska, tyckte att det som låg i var kul. Tror att det bla var en hammare. Han var grym på att teckna och måla.
Hon var världens snyggaste och coolaste halvjapanska i militärjacka alltid full av energi tecknade och målade också grymt.
Vi gjorde alltid roliga småbryt. Morgon Skanstull glasskiosk sten i ruta jag hoppar in hon täcker hål med paraply jag meckar glass till alla. Morgon Gubbängen bildörr är inte låst vi snappar väska som ligger springer i väskan ligger lite skruvmejslar och en matlåda med fläskkorv och mos. Kanske inte låter kul men vi var väl lättroade.
Hon åkte till japan och jag blev kvar, började hänga med andra gjorde tråkbryt och riktiga sunkgrejer.
För några år sedan fick jag kontakt med henne igen, min dåvarande snubbes första reaktion var - Men du för fan börja inte springa i tunnlar nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar