tisdag 15 september 2009

Om vi tar bort felen skiner solen alltid då.



Jag kände i hela kroppen att jag skulle spåra ur. Kroppen fylld med energi som jag inte visste var jag skulle rikta.
Jag ville spela teater måla dansa.
Sysselsättning kostar pengar, mamma hade knappt pengar till mat.
En vän och jag startade en liten tidning. Tecknade läste böcker rastlöshet grodde.
Höghusen runtomkring växte sig allt högre.
Mamma ringde till sos bad om hjälp vi gick på möten.
Hjälpen vi fick var svaret, men inget har hänt, vi kan inte ge pengar till sysselsättning.
Jag skyller inte på dem.
Kan inte skylla på någon.
Världen livet är en skum resa.
På något sätt hade det varit fint om någon vuxen hade tagit emot mig när jag började falla.
Fast då hade jag aldrig träffat Röd ,Turknäsan, Ormskinnsindianen,Tanten med Vinteräpplen.
Aldrig sprungit så att jag fått blodsmak i mun.
Om jag aldrig fallit skulle jag då idag tillhöra dem som vill avrätta varenda djävel som inte gör rätt för sig.
Kanske.
Hu.

1 kommentar:

nellie 414 sa...

hej edith har du fått mitt paket eller