Lillebror klättrar upp sätter sig på mina axlar.Vadar ut i vatten.
Utan förvarning blir det vallgravs djupt.
Sjunker ner bror sprattlar.
Jag kommer inte upp får ingen luft kan inte kasta av bror.
Kallsupar kalla försöker se genom grumligt vatten.
Tänker förlåt nu drunknar jag.
När vi var mindre brukade vi leka hålla andan i badkars tävlingen.
Bror vann alltid kanske för att han hade astma och lungorna hans var vana vid att ibland ej få luft på ett bra tag.
En av mina vänner tog livet av sig i sitt badkar. Satan vad jag saknar honom ibland.
När morfar var liten var på simtur simmade han in i ett uppsvällt lik, obehagligt värre.
Mormor ramlade ner i en vak, plums, men vaken var snäll och hostade upp henne igen.
Jag gillar inte att plaska runt i mörka insjöar.
Men vem gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar