fredag 11 september 2009

Den Blåtire tid nu kommer.



Hon som sitter uppflugen på batik filt ( i fucking hatar batik). 
Blir många år senare tillsammans med Sprättens pappa.
Häromdagen var jag uppe hos Sprätten och hans pappa, lagade Gyoza.
Han tycker att jag borde följa med ut i skogen och köra jeep.
Så lite av rastslöheten försvinner.
Tror att det kan vara en god ide.
Kör jag in i ett träd kanske jag bryter ett ben.
Alla tycker synd om folk som stapplar gatan fram på kryckor.
När jag och Sprättens pappa separerade.
Föll jag en natt ner för en hög stol. Resultat bula samt en fet blåtira.
När de undrade på jobbet.
Sa jag.
Jag gick in i en dörr, tänkte det lät bättre än störta ifrån stol.
De tittar medlidande på mig nickar och säger.
Vi förstår.
Hm, förstår vad.
När sen en av kvinnorna kommer fram till mig berättar hur hennes man en gång misshandlat henne, fattar jag.
De tror att sprättens pappa gett Edith en snyting.
Förklarar att nej ingen har slagit mig.
Blåtire upptäckt två blev.
Främlingar på gatan tittar sorgset på en för att sen vika undan blick.
För första gången i mitt liv kunde jag vinna vem tittar på vem längst leken.
Blåtiran påminde en hel del om batik.
Jag gillade min blåtire tid.

6 kommentarer:

Agneta Hammar sa...

nä! batik är ju jättefint!! särskilt när det påminner om blåtiror

Fula Edith sa...

Haha jag visste det!

Agneta Hammar sa...

you know me...

Fula Edith sa...

Ja batik älskarna de känner jag med slutna ögon.

Joa sa...

jag minns när du fick blåtiran, det var i ett vackert rum där de avrättat en massa djur. tequilan hade nog något med stolavramlingen att göra också!

Fula Edith sa...

Ja helt klart tequila tuttifruttis fel.