Tärningskastarspelaren, när jag var mindre och skulle be om något jag visste skulle bli svårt att få, satte jag stortån under stolsbenet räknade sekunder när jag nått till en viss siffra skulle jag våga fråga.Tvångstankar nja men ont i tån gjorde det.
Jag har en del ting jag inte klarar av som stor.
Vänta på folk som säger att de ska komma en viss tidpunkt.
När de inte kommer rämnar himlen.
Känner mig som fem år igen, panikångest nja men jobbigt i stunden är det.
Nunnorna i filmen de dog flöt i land.
Men de trodde.
Jag tror på korvgubben.
Vanföreställning nja, men gott är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar