Flaskpost.

Snörar bladerunner rollerskates. Droppar symaskinsolja.

Hej vad det går.

På väg till Doktor Snuggles känner jag att jag måste för er berätta hur hon ser ut.

Hon är storasystern till poltergeistutdriverskan. Det ser jag klart och tydligt.

Min Snuggles har olika färg på sin turban varje gång.

Många rynkor, len drucken sprucken röst.

Jag berättar för henne hur jag snart inte kan andas mer i vår stad.

Staden som det var en gång - allt mitt adhd hjärta behövde.

Det var en tidig morgon och vi skulle skjuta prick med luftgevär.

Snubbarna Boff ställer upp sig på led.

Killar de gillar en trofast Glock 17.

Girls de gillar en spegel som alltid säger var har du varit hela mitt liv.

Det är din tur.

Höjer luftgevär låtsas hon är en granatkastare, flaskan en spegel.

Att det lilla ljudet när jag träffar en smäll som får skogens djur att lyfta flaxa bort mot vår stad.

Visar Dr Snuggles brevet jag fick.

Hon lyfter sitt ditmålade ögonbryn ler.

Du kickan.

Ja jag vet.

Men nu till något mycket roligare.

I worldhappydisneycenter har jag hört att det jobbar en figur.

Figuren paketerar dvd filmer in i fodral men innan han stänger stoppar han med en noggrant skriven lapp.

Meddelandet lyder.

Det är dessa som ligger under din säng.

Se nu Töar hela Vintergatan ner Över Oss.

De säger samma sak. Jag kan bara andas in och ut.

Samlade orden i en burk sen gick jag.

Till en början steppas det in hypermilkyspace.

Jag gillar stället.

Åker slalom mellan de stjärnor vi missade att plocka ner.

Skrattar.

Svarta hål fyllda med tung bas.

Om det känts rätt skulle jag dykt ner på fest, grattat.

Gör det här uppifrån istället.

I min klänning som jag aldrig bar fanns en ficka.

I den har jag två kasettband.

Fyllda med den tid som flytt.

Trycker på play.

Varför har så många snubbar såna korta shorts på sig i birkastan.

De är ju rätt hel fult eller missade jag något när jag gick.

Happy Days in Sena September.

Vi lagar stek i vår nya ugn.

Jag är orolig för att pengar inte ska räcka till.

Många stjärnor lyser där uppe. Öppnar fönstret lutar stege ut igenom.

Sprätten får klättra upp för han är minst.

När han plockat etttusenelva lägger vi ner.

I det ena rummet har vi nu ställt upp allt som behövs för att bandet ska kunna spela in.

Men hittar inte lådan där trumpinnar gömmer sig.

Stjärnorna ska säljas på blocket.

Min dator hon spinner som en katt.

Golvet det är vitt.

Funderar över om jag kommer kunna hålla takten.

En helt vanlig dag på motorväg på väg mot stad i Upplysning.

Färdkosten ser smått suspekt ut.

Polisen bestämmer sig för rutinkoll.

Ut ur förarsätet ramlar figur med runda svarta ögonglas träkäpp.

Hur står det till här.

Svarta runda knycker på nacken lyfter huvud mot moln.

Jo det står bra till jag ser inget men jag kör ändå.

I det bakre sätet sitter old style sjukhusklädd donna och ler brett.

Panelhönor.

Om du kastar sten kasta den första i ditt egna glashus. 

Slår upp paraplyn.

Gömmer oss inunder.

Kastar första stenen.

Glasregn.

Jag tar tre danssteg åt vänster funderar över vad som hände efteråt.

Efteråt är imorgon så jag vet inte.

Vill inte gissa.

Jag gissar ofta fel.

De jag trodde skulle finnas kvar de försvann.

De jag önskade bort de lever och frodas.

Men de som försvann de lever vidare i minne, det är deras dans jag tänker dansa i December.

En sista sista dansen sen släpper jag taget och låter dem sjunka ner i glömskan.

Det var sista gången jag smyckade mig med örhängen.

I slänt upp på väg mot topp en bit ifrån hus står tre stycken träd.

De bildar triangel runt stenblock.

Av lakan gör vi fladdrande väggar.

Elda får vi inte men snö ligger tjock på mark så vi gör liten brasa.

Varsitt äpple ska grillas.

Eld snö brända äpplen luktar tryggare kan ingen vara.

Sju år går det är höst sitter i en telefonautomat.

Funderar på vem jag ska ringa eller om jag bara ska sitta kvar.

Sitter kvar, morgontåg försvinner förbi.

Sjutton år går sitter i hörnet i den vita soffan.

Saknar lukten av eld snö i tö och brända äpplen.

Sen bad jag.

Idag funderade jag på om det finns ett minor lobotomeringsingrepp som gör att jag kanske fungerar lite smidigare.

Men jag vill inte börja dregla.

Så skjuter tanken åt sidan för ett slag.

Vid busshållplatsen idag stod en man som istället för händer hade Kapten krok krokar.

Krokarna såg mycket high tech ut.

Han var mycket arg för att buss inte dök upp på utsatt tid.

Han skuggboxade med krokar.

Visste inte om jag skulle bli rädd eller om situationen var lite smålustig.

På tunnelbanan satt en annan man och skrattade ut i luften samtidigt som gubben bredvid mig undrade vad jag hette samt varnade för blomflugorna i vagnen som snart skulle gå till attack.

Såg inte så mycket blomflugor.

Men kanske de anföll alla efter jag klivit av.

Vem vet.

Lätt som en Plätt.

Det svåra är vetskapen om att det är så lätt. Vad skrev jag nu haha lätt va fan. Jo men vi låtsas så som för en liten stund.

Krax.

I sockerfabriken jobbar de små barnen duktigt på hej ej vad det går.

Tärningskastarspelaren, när jag var mindre och skulle be om något jag visste skulle bli svårt att få, satte jag stortån under stolsbenet räknade sekunder när jag nått till en viss siffra skulle jag våga fråga.

Tvångstankar nja men ont i tån gjorde det.

Jag har en del ting jag inte klarar av som stor.

Vänta på folk som säger att de ska komma en viss tidpunkt.

När de inte kommer rämnar himlen.

Känner mig som fem år igen, panikångest nja men jobbigt i stunden är det.

Nunnorna i filmen de dog flöt i land.

Men de trodde.

Jag tror på korvgubben.

Vanföreställning nja, men gott är det.

Tvål och Vatten.

Vi har inte fått Sprätten än vi har nyss träffats förlorat oss till oss.

Han får ett stipendium, en resa till Japan.

Flyger så iväg en ljummen höstlövad morgon.

Ensam sitter jag vid köksbord kvar.

Det duggar lite lätt därute. Tristess kommer krypande.

Han har en liten låda i trä där han stoppar kanske hemliga saker.

Jag blundar rotar runt, i en ask finner jag lite gräs.

Det vill inte sluta dugga.

Kan inte rulla gräs i tunt papper.

Den ser ledset sladdrig ut.

Gubbe släntrar förbi fönster i kök.

Tänder tändsticka ryker glöder papper brinner fortare än fort.

Halsar ner halsbloss hostar snorar.

Regnet ser en aning mer inbjudande ut.

Går in i badrum låser dörr för att några minuter senare upptäcka.

Tack du gode gud dörren har i baklås gått hipp hipp hurra.

Fipplar med lås slår på dörr.

Dörr vill inte gå upp. Lägger mig ner i tomt badkar tittar upp.

Kommer jag ligga här nu månaden ut.

Kan man överleva på tvål och vatten.

Nej vill inte sluta dagar i badrums sarkofag.

Sparkar på dörr.

Snälla lilla dörr gå upp, nu helst tack.

Hittar nagelfil lyckas skruva bort skruvar handtag faller.

Men hon dörren hon vill inte.

Lägger öga mot hål tittar ut ser brevlåda.

Allt snurrar rollercoasterhappymeal fort.

Trycker nagelfil mot låsmekanism.

Dutt dutt klick dörr hon glider upp.

Tänker, aldrig  mer ska jag rota uti i hemliga lådor.

Lovar dyrt svär host heligt.

Vill gemene man att väcka Sverige Demokrater vinner land i kyrkoval.

Det hoppas jag verkligen inte. Så tio guldmynt var till alla som gick och röstade idag för att underminera de väcka.

Men vad vet jag kanske är det så illa ställt idag att de väcka är fler än vi vill tro.

Äsch det vill jag inte tro.

Så jag bestämmer att ingen gillar en lottobingoutrotaallakenonazist.

Söta behag pushar pushups.

Med MonaLisa Overdrive i hand sprang Fula Edith så ut i Stadens nattliv.

I skydd av mörker.

Uppdukade bord med ät hur mycket du vill, du slipper köa för ingen ville visst bliva tjock.

Mammas röst klingar, grattis är gott min dotter ät.

I skydd av mörker med mat hängande ifrån mungipa gör Edith nästa upptäckt.

Hon är visst inte asful.

Men det spelar ingen större roll då danshappyhardcoregolv och MonaLisa är mer fun än de som kallas snubbtyg.

Vi spenderar ett år med att dansa äta leka konstskola kanske två.

Vet inte om jag var lyckligare då men mer energi studsade ut ur kropp.

Och allt smakade nyhetens söta behag.

Trapped i de trapped.

Hittar inte till tunnelbana husen klonade öster om väster norr om söder.

Det dröjer innan tidningsutdelaren pekar åt vänster ner för backen.

I natt målade vi för att sedan hamna i lägenheten som någon glömt.

Jag sover räv i hörnet på soffan.

Någon trycker ett finger på axel.

Snarkar till, Zzzzzz.

Hon har somnat.

Funderar på om jag ska låtsas att vakna.

Färg under naglar.

Tunnelbanan saktar in tar mig till T-centralen.

Färgstänk över hela mig.

På perrong nästan i hamn kraschar vänner ifrån förr in i mig.

Kan inte låtsas sova.

Hej.

Oj vad fläckig du är.

Här där nu skriver jag under en viss Karantänmästares ord i ett Drömspel.

Jag önskar ofta jag kunde glömma, mest mig själv, därför söker jag maskerader, utklädslar och sällskapsspektakel.

Dock var det längesen jag sökte sällskapsspektakel.

Nu söker jag mest att glömma.

Helst mig själv.

Oj Aj Aj Aj Nej Fula Edith har Försovit sig Igen.

Duns duns duns.

I de rosa fuck me La Gear gympaskorna studsar jag mjukt mjukare mjukast.

Det är för mörkt för att se om någon ser.

Jag glömde kvar mina benvärmare.

Nu fryser jag om vader.

I en lägenhet sitter hon som älskar svamp blandat med ris.

Hon väntar på att den lilla som uti hennes mage bor ska titta ut.

Det ljusnar på scenen dansarna två simulerar fallskärmshopp.

På väg hem berättar en Karin om filmen där nunnor hoppar ut från flygplanet i hopp om att landa med livet i behåll likt nunnan som hoppade först och för det blev helgonförklarad.

Av någon skum anledning utbrister jag.

Var har du varit hela mitt liv.

När han ler ångrar jag mig en smula.

Men han gillar mina gympaskor.

Hotellet på Skuggsidan.

När jag ändå är inne på dvärgar.

Ryska doktorns favorit var en dvärg ifrån Brasilien.

Hon skrattade mycket log alltid.

Och ja såklart var hennes namn Marisol.

Spottade aldrig i glaset.

Det var hon som lagade frukost på Herr Slyters lytta hotell.

Frukosten vi tillsammans intog vid runda bordet.

Ryska doktorn pekar glatt.

Titta så söt hon är.

Jag nickar.

Doktorn vinkar med guldtyngd hand i luft.

Marisol hoppar upp i hans knä.

Jag känner att jag snart vill hitta ett annat ställe att bo på.

Alla är snälla men doktorn andas död.

En morgon är det sista frukosten med krakel spektakel gänget.

Marisol stoppar i min hand en näsduk där hon broderat in mina initialer.

Hon hade en fin glugg mellan framtänderna.

När slår dörrarna upp till Lustgas butiken månne.

En gång fick jag ett brev det handlade om sanningen om mig. Där stod att jag var en iskall dvärg i rullstol.

Nja kanske inte riktigt men om vi säger så så är det så i en parallell sanning.

I en blogg kan man välja att skriva vad som helst, dröm dikt verklighet.

Jag valde att skriva om sanning.

Mest om då.

Nuet är krångligare då alla lever i nuet, blir sårade i nuet osv.

Fingertoppar bakbundna så länge du inte skriver enbart om dig själv.

Då riskerar du bara att skada dig själv.

Idag är det ingen funny dag.

Jag är uppriktigt trött på att traska runt som en levande död.

Hitta vattenhål i dygnet där jag kan andas.

Resten av timmarna fyller jag med jobb. Måla dekor sätta ljus sköta ljus såga klistra klippa fantisera fram något som får någon att le.

Sanningen är att Fula Edith är så djävla trasig så att hon inte ens fixar att gå ut på en enkel konsert fylld mestadels med människor hon älskar.

När jag åker buss tar jag ett djupt andetag låtsas att jag inte finns.

När jag gör min föreställning kommer jag vara tvungen att ha en lösnäsa.

Kan man sjukskriva sig ifrån livet.

Trycka på en stopp knapp. 

Åka tillbaka och laga det som gick snett.

Nope men man kan ju som någon sa, välja att ta den ljusa dörren.

Nej usch vilket deppigt inlägg det här blev men det är ingen happy day idag.

Mycket möjligt att det är en klockren pms dag.

Om inte är jag längst fram i kön till lustgas butiken i morgon sunny bitti.

Tack Nellie för ditt Fina paket.

Vi Smyger Rackligt Zoo.

Djuren står i för trånga burar dimman för tät. Vi hör i syne hur ett djur hickar.

Lyfter fot, han formar sina handflator till avstamp.

Med fot på händer når jag nästan upp.

Tittar ner viskar, högre jag måste högre.

Sträcker mig når.

Järnet som någon en gång smitt är kallt fuktigt slipprigt.

Det mesta i natt går bara man vill.

Vi hoppar över landar i gräs.

Smyga rackligt zoo i natt e riktigt fun.

Han behöver kul, snubben han gav sitt hjärta till i Amersfoort hostade spottade ut det, grabbade fort tag i ett nytt.

Mitt hjärta är intakt.

Tick tack hick.

Men så älskade jag inte heller någon denna natt.

Djur i mjölk dimma hickar dubbelslag.

Sötast på zoo är kaninerna. 

Röd Neon.

Vi har tagit oss upp på taket.

Neonskylt snurrar.

Swosch swosch.

Regnet duggar tak slipprigt under fötter.

Hade vi haft mobiltelefoner med kamera skulle det blixtra.

Le.

Röd ser ut som Jokern.

Mascara rinner.

I natt håller vi Cocacola Picnic på Krösus sorks tak.

Alla som kan ta sig upp utan änterhake är välkomna.

Om vi tar bort felen skiner solen alltid då.

Jag kände i hela kroppen att jag skulle spåra ur. Kroppen fylld med energi som jag inte visste var jag skulle rikta.

Jag ville spela teater måla dansa.

Sysselsättning kostar pengar, mamma hade knappt pengar till mat.

En vän och jag startade en liten tidning. Tecknade läste böcker rastlöshet grodde.

Höghusen runtomkring växte sig allt högre.

Mamma ringde till sos bad om hjälp vi gick på möten.

Hjälpen vi fick var svaret, men inget har hänt, vi kan inte ge pengar till sysselsättning.

Jag skyller inte på dem.

Kan inte skylla på någon.

Världen livet är en skum resa.

På något sätt hade det varit fint om någon vuxen hade tagit emot mig när jag började falla.

Fast då hade jag aldrig träffat Röd ,Turknäsan, Ormskinnsindianen,Tanten med Vinteräpplen.

Aldrig sprungit så att jag fått blodsmak i mun.

Om jag aldrig fallit skulle jag då idag tillhöra dem som vill avrätta varenda djävel som inte gör rätt för sig.

Kanske.

Hu.