torsdag 5 maj 2011
När jag drömmer utan sömnsnö.
Är allt klart och tydligt, när jag vaknar förstår jag att allt sågs i syne. Men det gör inget för allt hände ändå.
Färgerna var vackra, leendena ler fortfarande.
Även fast vi bara är spöken.
Idag trodde jag att jag skulle dö men då kom Koreografskan och Nypestina hem till mig diskade och kokade kaffe.
Då blev jag gladare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar