Sen kom han, så fort han klev innanför dörren hatade jag honom.
Kanske för att hon älskade honom.
Vi sitter i en bil på väg till klippan från vilken alla i staden dumpar sina sopor.
Jag kör, de sitter i baksätet.
Låtsas rätta till mina solglasögon i backspegel.
Tittar på hans släta meningslösa ansiktsdrag.
Flackande blick, vitt leende.
Han stryker bak sin lugg pratar om något ingen lyssnar till.
Jag ler hon kanske har tröttnat.
Ser hur vi knuffar honom ut från klippan ner i havet av sopor.
Istället hör jag henne berätta om någon dum djävel som trädde bläckfiskringar på fingrar och friade.
Stannar bil.
Öppnar dörr, börjar gå.
Går tills jag drunknar i mig själv.
Timmar går.
Hon ringer, berättar att hon gift sig.
Dagar går.
Hon ringer, berättar att hon skiljt sig.
Månader går.
Hon ringer, berättar att hon kommer ta livet av sig.
Jag ligger på på botten av mitt hav, vill varken ha eller rädda henne längre.
Beställer friterade bläckfiskringar, tittar igenom dödsannonser.
Ångrar mig, ringer upp henne.
Ber henne att möta mig på parkeringen vid skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar