Vintern i våra hjärtan, frös läppar till blå is.
Hon tänder den första tändstickan.
Håller den framför mitt ansikte.
Om jag eldar upp dig nu lovar du att komma tillbaka och gör detsamma med mig.
Hennes pupiller tefat.
Vår doktor skämmer bort oss med hembesök.
Varannan helg får vi en påse gott och blandat, elakt och snällt, skyar och brunnar.
Regnbågefärgade.
Nej om du bränner upp mig blir det bara aska kvar.
Klarar nog aldrig av att resa mig ur aska.
Det gör ingen.
Hon blåser ut tändsticka.
Men om jag kysser dig kanske våra frysta hjärtan tinar.
Och?
Vi dör samtidigt av inre vattenblödning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar