Han som tänder ljusen om natten tänder dem. Hon som släcker solen släcker den. Vi sitter på första parkett. De hängande fladdrar stilla i vind. Kommer du ihåg. Hon skakar på huvudet, tittar på de hängande.
Jag önskar bara att de fortfarande andas när ljusen brunnit ner och musiken tystnat.
Alla deras tillhörigheter rymdes i plastsäckar, en färg för varje person. Rummen ekade tomt när vi klappade våra händer.
Jag behöll överkastet med gässen för det påminde mig om sekunderna innan han började skjuta prick på plastsäckar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar