söndag 1 augusti 2010

Döden.



Spelar, nervöst men det finns något fint över den känslan gillar de som håller hov.
Barn plockar glas.
Lampor i frans och solblekt sammet glowar i hörn.
Sen kommer döden.
Nu har jag raderat allt jag skriver tjugo gånger så struntar i att beskriva döden.
Och somnar till glasbarnens lätta steg över nattegräs.
Klirr klirr låter flaskor.
Lillkatten jag saknade dig där bland klirrande grönt glas.

4 kommentarer:

Enkidu sa...

Hahha, Jag sa ju fel. jättefel.
Inte 6 långa veckor utan 6 dagar. Och det blev bara 5, jag orkade inte skriva något igår bara.
Jag älskar att spela live, har spelat för lite. Jag ska se en film sen ska jag berätta allt - hemlis: det var inte jättekul för vi drog en dag tidigare.
All the love in the universe
/en kid

Anonym sa...

älskar din rubrik "döden"

Fula Edith sa...

E Kid bra 6 månader hade varit lika med 10 år i mitt liv.
Jag älskar att spela med fast inte när det sitter typer som lyssnar nästa gång vi spelar skall jag blindfolda publiken.

NU kommer jag kolla min brevlåda varje dag.

DC jag älskar den med jag var arg men den fick mig glad sen tänker jag att min dödare i ett annat liv gärna kan få ut som han i mitten, Vi kommer få tre äckliga sugplopps tentakel barn fast han får föda dem. nej fan nu har sleepmeawaypillret börjat sända
hejdå

Fula Edith sa...

Nej igen jag svarar inte logiskt alls. de får gärna lyssna men helt inget se.