tisdag 17 augusti 2010

På andra sidan väggen.



I det blocket tecknas allt som rör sig runt mina skor ner.
Handen lyder inte alltid.
Hjärnan lyder ibland.
Hjärtat nästan aldrig.
Men hon slår ibland ett dubbelslag.
Undrar hur det känns att svimma i sömnen som Polska Drottningen gjorde en natt.
Tittar mig omkring i rummet väljer en plats nära fönstret.
Det är tomt på gatan.
Det blåser i palmer.
Skeppen gungar vid pir.
Kan inte gå barfota i strandsand ilar fördjävla mycket under fötter.
Lutar mot element plockar upp blocket ur väska.
Tecknar en bild skriver ett brev som aldrig når fram.
Fiskar upp fickspegel.
Kan jag mötas av en annan blick tack, godnatt.
Är rädd för mannen som sover på andra sidan väggen.
Det gör inget för han är lika rädd för tanten som står bakom disk på frukoststället.
När solen gått upp lägger vi ner penna.
Från det här minnet skall jag bygga upp min lillebrors scenografi.
Minnet är teckningar som får liv och ploppar platta upp som i en sådan där popup bok.
Regnar det drunknar de.
Tänder vi tändstickor kan vi grilla hotdogs över lågorna.
Och där brann minnet upp.

2 kommentarer:

"oroshjärta" sa...

Mitt hjärta lyder heller aldrig...någonsin & kan heller icke sammarbeta med hjärnan.
Borde kanske anlita en kroppsdelskoordinator.

Fula Edith sa...

Eller inte tänk en kropp ett hjärta ett sinne som alltid lyder allt skulle bli en jämn tristess, fast det är klart ett visst lyd kan vara bra.