Ibland kanske man kan undra var hon höll hus när Edith sprang i tunnlar.
Jag var rätt arg och besviken på henne då.
När jag blev äldre fick jag de pusselbitar som behövdes för att besvikelse skulle övergå i hon gjorde det bästa av det rummet vi då befann oss i.
Hon är en av de starkaste och klokaste i henne bor skapandet sorgen värmen när den är som behagligast.
Att hon orkade fortsätta gå på vår platta jord efter allt hon varit med om är ett olöst soluppgångs mysterium i mig.
2 kommentarer:
finaste finaste!!!!
fina ediths mamma
Skicka en kommentar