Vi är alla och vi ingår i en värld som är större än bara det vi har framför näsa och i famn.
Det är vinter i norrland och på torget har de byggt upp en scen av plankor många.
Tjocksockor snoriga näsor varma handslag.
Korv för en femma.
Mannen på scenen deklarerar högt att det är bara att ställa sig i kö, komma upp på scen sjunga en sång och hälsa på en gubbe som heter Tage Danielsson.
Efteråt får man plocka på sig så mycket man kan under en minut av det som bak på scen ligger.
Popcorn godis skräp figurer vrappade i prassel plast.
Bra deal tänker Edtih.
Kön är rätt lång men Edith är liten och kryper förbi graninge kängor i snömos.
Den där Tage ser snäll ut.
Väl uppe på scen har jag ingen lust att sjunga en sång vill hellre berätta en historia kanske dansa en dans och till slut sjunga en sång som grand final.
Den andra gubben blir irriterad.
Seså sjung nu jänta.
Så Edith grabbar tag i mick sjunger gläns över sjö och strand det allra falskaste hon kan.
Snö faller Bollstabruk invånnare klappar händer.
Du kan jag inte få sjunga en sång till så jag får plocka presenter i två minuter istället för bara i en.
Nej säger sur gubbe.
Tittar upp på den snälla gubben som ler och säger.
Du tror inte att det räcker med en famn full? Då räcker det också till dem därute.
Pekar på kö av förväntasfulla ha den kakan barn.
Jag plockar upp två stycken halvmeters popcorn påsar.
Tar snälla farbron i handen niger djupt och viskar tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar