Alla de tusen saker jag aldrig sa.

Idag skulle Fula Edith stått på sommargrön matta spelat de allra finaste låtarna hon vet.

Nu blev det inte så.

Tanken med att jag skriver är för att rensa för att kunna gå vidare en aning mer klar i blicken.

Har en önskan om att i vissa skrivna ord kan den som läser relatera och kanske känna sig själv mindre ufo.

Så det är inte enbart Eddans ego tripp i sörja o bliss.

Vem är Edith idag, idag är en helt fel dag att svara på denna fråga för att idag är en mycket ledsen dag.

Hon är världens bästa på att skapa.

Hon är världens sämsta på att leva i relationer.

Vår sista promenad tog vi från den botaniska trädgården.

In i skog, solljus skjuter pilar igenom grönt.

Helt plötsligt kryllar skogen av äldre män endast iklädda solhatt och ryggsäck.

Med nakna underdelar rör de sig sakta bakom granar inte ett ljud inte ett ord.

Allt kändes som en skum overklig filmsnuttsdröm.

Men som ett självklart bisarrt inslag i Edith går utanför dörren.

Jag var väldigt lycklig när vi tog tåget ut, lyckligt ovetande om att det skulle bli vår sista promenad.

Nu e jag mest ledsen.