Edith ligger på golvet målar tavlor, måla är kul. En dag kliver välklädd herre in i ateljen hon delar med sin Ridderska.Mannen sprätter runt han gillar Ediths bilder.
Ställer sig vid en som ligger henne nära om hjärtat.
Du har verkligen fångat bla bla bla färger det finns en underliggande känsla av bla bla.
Jag fattar inget alls det står en gubbe och berättar för mig raka motsatsen till vad jag kan tänkas vilja säga en solig dag.
Han vill köpa bilden, Edith säger nej.
Nästa dag kommer gubben åter han har en plan.
Du ska ha utställning, måla femton tavlor i samma stil.
Öh.
Han har redan hittat ett ställe på Birgerjarlsgatan där de visst ska va vernissage med snitts o bubbels.
Ägaren ser nöjd ut när vi skakar hand.
Vi sitter vid samma bord men de pratar inte med mig de pratar om mig.
Jag vill mest åka bil långt upp till norr där huset som gud glömde ligger.
De förvandlar målandet till något dött och obehagligt.
På väg ifrån ställe förklarar Edith för gubbe att hon inte är redo för en utställning men att han kan få köpa tavlan om han gör det på studs.
Mr Fancy pants köper tavla.
Allt analyserande om Ediths målande gör att hon i flera år inte ens tittar åt en pensel.
Men tusenlappar för sista tavlan tar Eddan, lillebror och Sprättens pappa på en mycket fun roadtripp.
Skapande i alla former kan vara ganska så sköra innan de har jäst klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar