Primtals Edith

Fröken lycka bor i det enkla. Minns en sen kväll på plattan vi sitter o pratar om inget helt plötsligt börjar jag gråta.

Gråta inför folk kan vara en aning svårt så jag sprang mot Gamla Staden kom inte långt satt mig vid vattnet allt kändes pitch black miserabelt.

Då kommer på vattenytan en neongrön boll guppande.

Med bollen kom lyckan när den är som simplast.

Jag byter gråt mot skratt och fattar att ok så enkelt kan det vara.

Simpel en sekunds lycka får mig att komma i kontakt med hon som är mitt oförstörda jag, mitt primtal.

Jag ville en gång för flera år sedan dö på riktigt men jag var så djävla dålig på o emocutta upp armen i rätt riktning och någon hade glömt en badboll.

Varje dag som sen har gått är den finaste presenten jag fått, tar dock inte alltid vara på den väl det är så lätt i den rådande verkligheten glömma att ta hand om odla vattna sig själv och de kära.

Men.

Primtals Edith är den lyckligaste och gladaste människan på jorden.