Noppmannen.

Det blev inge mer minidisco dancing i norrland för mig. 

Sommaren kommer vi är på en gård husvagnar här och där. I ett rum bor en man med mycket blåa ögon han har noppat bort sina ögonfransar på väggen sitter ett rött kors jag gillar honom inte alls. En dag har några åkt lämnat mig kvar på gård. Letar överallt, nej men de har åkt till Göteborg men de kommer ju tillbaka, du har ju alltid oss.

Skriker djävla gubbe springer ut i skog tänker aldrig stanna, hoppar över gammalt tågspår ute på äng lägger jag mig ner tittar moln.

Funderar på om det fortfarande åker tåg förbi någon snäll tågkonduktör kanske fiskar upp mig.

Kanske kan jag rymma långt men det går inte jag är liten var ska jag ta vägen.

Ett slag träffar magen slaget hon heter insikt.

Jag fattar att jag är fast i min kropp att jag är liten och kommer så förbli ett bra tag till.

Liten betyder fast.

Slag två träffar illa hon kallas ångest.

Jag är 9 och vill helst av allt dö.

Ligger o funderar på hur det ska gå till här ute på äng.

Går tillbaka till hus o sabbar rött kors.