Sånt händer en visst när man e ung o får kids.
De hälsar glatt i hall, jag känner mig en smula misstänksam.
Sprättens pappa fixar kanna med kaffe.
Tanterna äntrar vårt vardagsrum stannar till i dörröppning.
Tittar på varann.
Det är ganska tomt i vardagsrum förutom en fåtölj och ett stort brandgult tält.
Från tält öppning ringlar liten tågbana samlar sorten.
Skruvar lite på mig.
Vi flyttade nyss in.
Tant med krullhår spanar oroligt runt.
Men, ni har ju ingen TV.
Nej vi har ju en tågbana, Sprättens pappa skrattar.
Kaffe dricker de stående hon som ser livlös ut säger att vi kanske kan få ett litet bidrag till en tv.
När de gått blir jag rädd tänk om de tar Sprätten ifrån oss.
Termos med kaffe.
Sprätten stannar hos oss.
Solen börjar sin färd ner luftballonger prickar himmel.
Röd ballong fylld till bredd med happy pensionärer närmar sig.
Sprätten pekar glatt.
Ballong, röd.
Ekipaget kommer närmare ganska snabbt krasch landar några meter ifrån picknick plats.
Huller om buller skrikandes faller de ur, någon med bubbelflaska i hand.
Vet inte om det var för att bota Sprätts ballong rädsla som hans pappa en dag kommer hem med en väderballong han myglat till sig.
Bakkopplar dammsugare.
Sprätt och jag håller hand lutade mot vardagsrums vägg.
Diameter på ballong 3 meter.
Sladdrig ballong sväller sugare brummar.
Vår takhöjd inte 3.
Sprätt ser först glad ut men ju större ballongen blir ju räddare ser Sprätt ut.
Ha ha nu kommer jag ihåg grejen med ballongen.
Sprättens pappa skulle attacha en sittanordning sedan fylla ballongen med helium, med hjälp av ett rep skulle han sen sitta o sväva runt ovan gård på gotland.
Kanske var lika bra att liten Sprätt slapp den synen.
Tror det föll på att helium e rätt dyrt för såna som inte ens har råd med en tv.
1 kommentar:
Ha ha ha, jäfvlar va underbart!
Skicka en kommentar