onsdag 10 juni 2009

Drömmer androider om elektriska får.


Långt bort högt skräpberg fest på topp. Han stannar vid staket.
Vad är det här Edith.
Ser ut som ett staket.
Ja jag ser det, du sa ju att detta var bästa vägen och nu, ett staket.
Han började gå mig på nerver för längesen.
Du vi klättrar över staket. Ser inga problem men han viftar argt skriker trampar vatten.
Grodor flyger ur trollets mun.
Ibland blir Edith arg på riktigt inte ofta men det händer nu i natt.
Går fram mot troll fast besluten om att jag dödar honom, han morfad till alla som onda varit.
Men livet som stor är inget minidisco fiender har levlat de är starkare nu.
Så Eddan slår för allt hon har sin handled in i staket.
Aj.
Den går av.
Ändrar rikting, mot sjukhus han släntrar efter.
På sjukhus doktor tror inte att handled är bruten. Pekar på min tröja flinar.
Dykes fighting sexism.
Jag ler det gör sabbla ont och nu har trollet somnat i sjukhussängen snarkar gott.
Väntar länge till slut tunnel till röntgen nersläckt stilla grönt ljus. Man lång i peruk träskor tar emot varm röst, gråt inte flicka. Får plåtar ben i arm knäckta.
Får smärtstillande titanplåt skruvas i.
Troll ruttnar bort.
Son på dagis stolt.
Min mamma är en robot.

3 kommentarer:

Skägget sa...

Electric Edith, så gott som iaf.

Anonym sa...

Men livet som stor är inget minidisco

så sant, så sant

Fula Edith sa...

Eller så är det exakt det de e ett enda enormt minidisco som aldrig stänger.