Får väl limma fast dom. Det var iaf intressant och ibland lite skakigt att läsa igenom allt här. Och roligt att komma ihåg vår gemensamma "på landet"-tur när vi var vuxna barn en gång i tiden. Jag bugar och önskar dig allt väl. /K
Om ditt namn börjar på K och då slutade på H och om nykter mytoman är läget nu. Så vet jag exakt! Och minns! Och då är det jag som ska buga och önska allt väl. Samt passa på och tacka för en del böcker du satte i min hand. Kram
Jag har några bra minnen från den tiden, en del säkert fantiserade men jag tror nog att du står för dom flesta faktiska, och arne. Sen sprang jag mest ifrån mig själv i många många år. Nu omger jag mig med böcker och sonar min svarta själ.
Jag visste hela tiden att du var Hertigen! Sona kommer vi typ få göra tills det inte fins något mer att sona! Jag blir glad av att veta att du finns kvar någonstans!
Glad att jag fick en förvirrande och obeskrivbar impuls att leta efter dig när huvudet kokade över under verifieringspappersinternettetletande efter gamla böcker på diverse auktioner. Min själ är inte så svart längre, mest en del kolsvarta, bottenlösa fluffiga hål här och där, dottern målar grönt runtomkring och någon slags fru borstar fluffet mjukt och lent så jag kan sova, resten tar Dr RomGroggs tabletter hand om. Jag sonar mest hela tiden numera, iaf dom senaste sju åren. Tiden före det är mest att likna vid en medioker krigsfilm inspelad i afrika och soundtrack av Hunter S Thompson i samarbete med Edith Piaff. Tyvärr kan jag inte längre kalla mig mytoman, skönt enligt vissa, tror jag helt enkelt växte ifrån det eller så blev jag uttråkad och höll käften istället. Numera dricker jag bara sprit ihop med såta vänner, dom få som finns kvar, alkoholen gör ibland så jag svarar ärligt på frågan om vad jag gjort under dom åren jag var på utflykt man får av intet on anande vanliga runt bordet.
Men jag finns och jag ska fortsätta att läsa dig så länge som du orkar.
Livet är märkligt. Den senaste månaden i mitt liv har varit en obehagligare mardröm än vanligt, senaste veckan trodde jag att jag skulle sluta hängande från taket. Att du plopp nu dök upp. Det för mig betyder, orkade du så måste jag orka en bit till. Iaf till till huset vid stranden där jag sitter rynkig, röker opium och stilla ser hur atombomben faller plask ner i havet.
Vet knappt vad jag ska skriva, tack fröken livet för att du skickade någon från mitt förflutna som betydde mycket och gav mer än den visste under ett tak i ett hus för fallna barn.
13 kommentarer:
I ett förvirrat ögonblick så sökte jag och fann. Nu minns jag allt.
Bra då kanske du blivit en sådan hertig som inte varken tappar eller glömmer att sätta på dig kläder.
Får väl limma fast dom. Det var iaf intressant och ibland lite skakigt att läsa igenom allt här. Och roligt att komma ihåg vår gemensamma "på landet"-tur när vi var vuxna barn en gång i tiden. Jag bugar och önskar dig allt väl. /K
Känner vi varann?
Inte längre, men jag tror vi minns varandra. /nykter mytoman
Om ditt namn börjar på K och då slutade på H och om nykter mytoman är läget nu. Så vet jag exakt!
Och minns!
Och då är det jag som ska buga och önska allt väl.
Samt passa på och tacka för en del böcker du satte i min hand.
Kram
HM efternamnet började på H menade jag.
Jag har några bra minnen från den tiden, en del säkert fantiserade men jag tror nog att du står för dom flesta faktiska, och arne. Sen sprang jag mest ifrån mig själv i många många år. Nu omger jag mig med böcker och sonar min svarta själ.
Jag visste hela tiden att du var Hertigen!
Sona kommer vi typ få göra tills det inte fins något mer att sona!
Jag blir glad av att veta att du finns kvar någonstans!
Glad att jag fick en förvirrande och obeskrivbar impuls att leta efter dig när huvudet kokade över under verifieringspappersinternettetletande efter gamla böcker på diverse auktioner. Min själ är inte så svart längre, mest en del kolsvarta, bottenlösa fluffiga hål här och där, dottern målar grönt runtomkring och någon slags fru borstar fluffet mjukt och lent så jag kan sova, resten tar Dr RomGroggs tabletter hand om. Jag sonar mest hela tiden numera, iaf dom senaste sju åren. Tiden före det är mest att likna vid en medioker krigsfilm inspelad i afrika och soundtrack av Hunter S Thompson i samarbete med Edith Piaff. Tyvärr kan jag inte längre kalla mig mytoman, skönt enligt vissa, tror jag helt enkelt växte ifrån det eller så blev jag uttråkad och höll käften istället.
Numera dricker jag bara sprit ihop med såta vänner, dom få som finns kvar, alkoholen gör ibland så jag svarar ärligt på frågan om vad jag gjort under dom åren jag var på utflykt man får av intet on anande vanliga runt bordet.
Men jag finns och jag ska fortsätta att läsa dig så länge som du orkar.
Livet är märkligt. Den senaste månaden i mitt liv har varit en obehagligare mardröm än vanligt, senaste veckan trodde jag att jag skulle sluta hängande från taket.
Att du plopp nu dök upp.
Det för mig betyder, orkade du så måste jag orka en bit till.
Iaf till till huset vid stranden där jag sitter rynkig, röker opium och stilla ser hur atombomben faller plask ner i havet.
Vet knappt vad jag ska skriva, tack fröken livet för att du skickade någon från mitt förflutna som betydde mycket och gav mer än den visste under ett tak i ett hus för fallna barn.
Om min kranka blekhet kan få dig rynkig opiatrusig så ska jag göra allt jag kan. Istället för att smyga bakom din penna så ska jag vandra bredvid dig.
Bra nu sitter du där bakom min penna!
Skicka en kommentar