Att se hur ljuset i henne vidöppna ögon slocknar för alltid är min mörkaste önskan.
Cyklar under brinnande gatlyktor, svänger in till vänster.
Hälsar på mannen i gatukök.
Trycker på porttelefon.
Springer upp för trappor.
Hon öppnar.
Föser undan henne.
I badrum, stoppar huvud under rinnande vatten.
Sköljer ansikte.
Andas i otakt.
Kräks.
Ger mig själv tre snabba örfilar.
Torkar rent golv.
Rättar till hår, ler i spegel målar läppar röda.
Hon sitter på hallgolv, sätter mig bredvid.
Minns du sommaren när vi cyklade nedför de sandiga bergen, du välte och skar upp din haka.
Hon skakar på huvudet tittar ner i heltäckningsmatta.
Sparkar till hennes fot.
Klart du minns.
Nej, jag minns inte att du och jag gjort något tillsammans, vi känner inte ens varandra på riktigt, du har bara hittat på mig för att du kände dig ensam.
Varifrån kommer ärret under din hacka om inte från den sommaren och
om du inte finns på riktigt, varför ser jag dig då klart och tydligt.
Hon lyfter huvud.
Konstigt för jag ser inte dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar