måndag 20 juni 2011

Över majsfält snöar cornflakes över skog åker tåget hem.


Vi har inte majsfält som ni.
Vi har våra djupa skogar.
Tåg som åker in i berg under talltoppar.
Vi har snön som faller för att oss undan gömma.
Bygger snölyktor.
Skor blöta,  händer varma.
Kom, vi tänder dem innan skymningen kommer.
Från köksfönster ser vi snöbollstorn lysa.
Han kommer.
Varför har du tänt dem? Ljuset kommer dra uppmärksamhet till sig.
Och vi vill inte att folket ska hitta hit.
Mig spelar det egentligen ingen roll det är dig de kommer röva bort.
Vågar inte gå ut för att släcka, för tänk om folket han nämnde redan väntar där.
Skorna ännu blötare.
Hon får gå istället för mig.
Sätter sig ner vid den sista lyktan.
Vill inte släcka den.
Någon kommer närmare.
Hon önskar att det är folket från skogen.
Men det är han.
Karlavagnen tänker hon jag ser Karlavagnen klart och tydligt däruppe.
Därför är jag snön och isen.
Han ställer sig framför lykta.
Vad gör du din dumma idiot? Släcker du lyktor för att du verkligen tror på att det finns ont folk i skogen.
Jag skojade bara.
Handen träffar den högra kinden.
Isen smälter,  kind blir varm.
När isen i oss smälter blir vi sårbara.
Då kommer gråten.
Han lyfter henne upp från marken, går mot huset.
Viskar, förlåt.
Tänder en brasa lägger ner mig på lakan och filt.
Han luktar gran.

Inga kommentarer: