Om nätter drar vi på oss varma kläder, med skopa och hink öser vi upp månens spegelneuroner i böljande hav.
Vid hamnen slår vi ner berusade sjömän.
Bladar upp deras hjässor, tömmer dem på speglar.
Rensar fickor på plånböcker småmynt fotografier på älskade miltals härifrån.
Tuggummin i smaker vi inte visste fanns.
Lämnar dem i blödande högar.
Hand i hand ringer vi Farbror Psykbom och ber honom att plocka upp oss med hans taxi.
Vet inte om det var ödet som ville att vi skulle bli med bil igen men en vecka efter vi träffat honom fick han jobb på stadens enda taxibolag.
Det är han som stilla konstaterar att hennes kropp bryter ner hennes egna spegelneuroner och det är därför hon faller i gråt så lätt.
Hon dränker de solbadande för min skull nu slaktar vi sjöns gossar för hennes skull.
Det var så vi hittade Gräskatten.
Han är för liten för att slaktas, vi frågar om han vill flytta hem till oss.
Har jag något val?
Nej.
Får jag ett eget rum.
Du får vårt finaste rum.
Huset vid havet känns plötsligt så mycket mer levande när vi nu är fyra, fem med hunden.
Tystnaden äter inte längre upp oss.
Nu slår klockan tolv och vi ska ut på jakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar