Kliver av vid slutstation.
Vagnar slocknar, tåg byter riktning.
Luften smakar salt.
Jag försökte verkligen säger hon.
Hålla modet uppe.
Men det spelar som ingen roll.
På tunnelbana hem från skogen ser alla ut som troll.
Månen vilar orange och stor.
När tåget åker över bron vill hon ställa sig upp, krossa glasrutor.
Ta Seriefigurskan i handen.
Hoppa.
Tro på att hon får vingar och kan flyga dem till vilande måne.
Eller nej, hon vill ha en luftburen cross.
Mellan slag på virveltrumma tänker hon på hur hon trycker sin sko djupt in i hans mun.
Hon ler, ler för att han inte gillade.
Skon hittar en annan ägarinna.
Trumslag träffar bättre.
På mark under dem släpar sniglar i luft surrar myggor.
Alla ser vackra ut i ljuset från elden.
Längtar inte längre hem till orden, till hennes timslånga spellistor.
Ingen tycker om en ledsen människas sällskap.
Allé som leder upp till buss går rak under trädkronor.
Den är lätt att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar