Spiritualized Ladygirls And Gentleboys and Kiddios We Are Floating In Space - Weeeeiiii

Till all the krösus sorks out där, Godnatt.

Pics via the world wide spider google sticky pic web and Moscow&Berlin and All Hail.

Det är för mörkt i rummet för att känna igen de vi känner.

För mycket folk.

Laserstrålar.

Rör oss långsamt mot hjärtat.

På en middag sitter några krösus sorks de säger att hon är spritt språngande galen.

Hade det vilat galenskap i mitt rum hade jag aldrig suttit kvar på stolen i kök medan världen snurrar utanför.

Morgon på landsväg.

Vaknar av att sol går upp.

Alla förvånade över att vi till slut somnade mitt i korsning.

Att inga bilar gled förbi i natt väckte sovande barn.

Innan vi somnar, står i sovstad bultar på dörrar.

Ingen öppnar.

Kastar prick på fladdrande gatuljus.

Ur ryggsäck plockar vi fram tändstickor konservburkar.

Försöker göra eld öppna burk utan öppnare, inget går.

Så vi går dit skyltarna pekar.

Får lift med morgonens första långtradare.

Han som kör håller stadigt om ratt.

Grågula vajande fält flyger förbi.

Andas på ruta ritar en smiley.

Skriver hjälp.

Längtar till havet.

Jag är inte det jag skapar.

Men i det finns hon.

En gång var jag på en ö där Aleister Crowleys blacke kyrka låg högt upp på en klippa.

I timmar letade vi efter vägen upp.

Det var för varmt så vi gick och badade pool istället.

En gång gjorde vi äppelbellor.

Det är samma sak som slangbellor fast med handledstöd o fetare gummi.

Och som de flyger sen äppelskrutten.

Kanske att någon dog det vet vi inte för sen sprang vi.

I dag skrattade jag först åt en grej någon timme senare blev jag arg, sedan pratade jag med min lillebror och då kom jag på att nej arg tänker jag inte vara med eller utan snara.

Tur det annars hade ni fått en flod av ord här.

Vidare på torsdag startas det stora skicka seriekedjebrev via postverket.

En dag jobbade jag på ett postverk det var hemskt trist så jag bestämde mig för att inte återvända.

Med lasso fångar Snararinnan gossar.

Pics via Death Disco and Moscow&Berlin.

Och ibland små töser.

De tycker hon är snäll.

Men det är hon inte.

På en skala ett till hundra är hon ondhundra.

I morgon skall vi jaga ner henne och bränna pepparkakehuset.

Trodde alltid som liten att hon var god när hon matade oss med nybakta kakor.

När hon strök luggen bort från våra pannor.

Snararinnan är lite som Alliansen, bara så du vet och inte lägger din röst på dem.

Hej där igen idag hej hej.

Pics via wonded, monster made of eyes and burningretinas.

Det är inte jättekul att ha överbett.

Ett helt internt meddelande till han som kramar kor.

Mvh Tandfen.

Alltså var tog den där Limahl vägen.

Pics via wounded and hushaby.

Ha ha som att jag bryr mig.

Feberyrans fel.

Någon har slagit sönder min grannes bil hon hade parkerat den vid brandstationen.

Hade en vän som bodde i en gammal brandstation, han var snäll ibland.

Bodde hos honom några dagar med en något skum boyfriendo jag hade ett tag.

I vilket fall innan vi ska åka hem hittar jag på Amsterdamska gator en röd virkad mössa av fyllegubben sorten.

Vill ha mössa tycker den är fin men fattar att den e nog full med löss.

Tvättar virkad under rinnande hett vatten.

Lägger den i plastpåse som stoppas i weirdoloverboys ryggsäck.

Han vet inte om den detaljen när vi sedan blir stoppade i tull.

Vi står med en bits avstånd tullare lägger upp pick och pack på bänk.

Jag börjar fnittra när hans tullgubbe håller upp droppande påse.

"Och vad är det här"

Min tullare frågar vad jag skrattar åt.

Pekar på frågande boyfriend och dripp dropp.

Svarar " Han visste inte om min blöta röda mössa".

Mössan använde jag sommar som vinter sen kom den bort och nu kom jag på att jag redan skrivit om det här.

Hejdå och mvh som CoolaDödstjejen skulle säga.

Tetrodotoxin med is och paraply.

Pics from the movie Beyond.

Jag är sur.

För jag blev sjuk.

Och i kväll var det ett förödelsedagskalasbalunsraveacidhouseroberthoodplinkplonk för två jag tycker om, och tusen andra där som jag tycker om.

Nu e jag iof alltid folkrädd och går aldrig på något även fast jag inte ligger i feber.

Vad vill fröken livet säga till mig genom o ge mig riktig sjuka.

Du skall inga andra festligheter än mig bara hava, typ.

Eller jobbar man stressmycket o slowar down sitt tempo blir man sjuk titt ut.

Vi sitter i ring.

Det är fredag och vi älskar igen.

Rum lyser rött fast golvet är av ljust trä.

Hon berättar att hon önskar sju stycken älskare precis som Snövit.

Vill hennes bästa drar ut i natt med säck och håv.

Kommer hem på morgon, häller ut sju vita kaniner.

Hon gillar ingen av dem.

Från fabrikens tak ser vi ut över skogen stranden havet.

Idag när vi dricker kaffe ser jag bara han som satt på fabrikstak.

Undrar om han ser henne.

Hon som på syra försöker somna under obehaglig ullfilt.

En ullfilt som långsamt kryper iväg så fort hon blundar.

Veckan efter nickar och säger ja jag har kört motorcykel många gånger.

Rodnar.

Fem minuter senare, bromsar men cykel gasar,

Krockar med parkerad bil.

Flyger i luft.

Innan hon träffar marken vet jag att hon är kär.

När jag var liten fick jag ett husdjur, en vit kanin.

Döpte henne till Snövit.

Så fort jag närmade mig henne började hon stampa i marken.

Jag älskar dig viskade jag hest.

För att det skulle låta som att jag verkligen menade det.

Hon gick aldrig på det för så fort mitt finger försökte snudda kaninpäls bet hon mig.

Vroom vroom all the cars go boom.

Bilder fotade av Yuki vän nu och från förr.

Street Race någonstans där alla vägar möts.

Nästa gång får hon ta mig med för vill också titta på snabba bilar för det skall visst vara kul om natten.

Och dagens JA det var bra att TV4 ej kommer visa rassarnas valfilm!

Under det rosa kapellet.

Pics via ridethiswav again!

Jag åt ett glasäpple som liten och det var det godaste jag någonsin ätit.

Vi sitter i en stor aula är där i egenskap av föräldrar.

När jag tittar mig omkring vill jag mest bara gråta.

Först över att det nästan bara sitter en massa kostymfolk och sen över att jag bryr mig samt ser det som negativt att de på bänkar bredvid är snart hundra år.

Jag vill inte vara fördomsfull. Hatar när jag dömer ut folk för deras uppenbarelses skull.

Vill vara som min mamma, hon omfamnar alla först, sen tar hon steget tillbaka om det behövs.

Det är så vi måste vara.

Hur skall annars saker förändras sluta lyckliga i trädgården.

Ok nu har jag biktat mig Ave Maria fem gånger tvi tvi tvi.

Vi får inte gå och bikta oss i kapellet men hur ska Edith kunna låta bli.

Hon låter inte bli.

Försöker se igenom något rätt likt en stickning av grov mörk halm.

Vetskapen om att det på andra sidan sitter en röst får det o pirra.

En lyssnande och förlåtande röst.

Jag sitter tyst en hel minut sen gick jag.

Utan att vända mig om.

Drömmer ganska ofta mardrömmar om kapellet och rösten som aldrig förlät.

På nästa föräldrarmöte ska jag ha på mig mina nya gubbskor.

Hey pistolero.

Pics via ride this wav.

Har helt glömt bort att berätta hur kocken blev skjuten.

Kulan studsade snyggt i kokande grytor för att plums hamna i botten av dagens special, fisksoppan.

Kocken blev skjuten långt senare i benet.

Det måste ha gjort ont.

Och nej det var inte jag som sköt kocken.

Däremot sköt jag en mås med ett luftgevär från taket på huset.

I det huset bodde en gammal nazist ingen gillade honom värst, han var alltid tyst och sur.

En dag slutade vi se honom.

Några veckor till och det började lukta död råtta från våning ett ända upp till vår vinde vapengömma.

Det kändes en smula sorgligt att han dog och ingen märkte.

Efter den dagen slutade vi skjuta mås.

Idag tog jag med mig en blondin genom den gamla staden.

Gubbar bockade bugade framför hennes fötter.

Funderar på om jag ska kolera kolorera håret tillbaka till blont för hade jag inte mer kul då.

Nej det hade Edith inte.

Det sitter som inte i håret.

Var nog en i sista sekund slängd förbannelse" din djävla skitunge" från nerskjutna måsen.

Funhouse var en rätt skojig film.

Får små meddelande från krabban på luffen de berättar om ett liv 6 timmar innan mitt skall börja.

Börjar bli tidssjösjuk.

Önskar lite att jag kunde få feber kanske redan i morgon.

Sedan undrar jag om skolgirlsen bara skall stå där eller om de tänker knuffa ut Edith från etterstupan innan hon somnar.

Dist kickarnas Dirigent.

Inlägg 666.

Ok kollar film av Lucio Fulci, Tobe Hooper och Gus Van Sant .

Man hinner mycket film på en kväll om man tittar fort.

Fick vi utanförskapet i present från berget.

Hur känns det innanför innanförsällskapets väggar.

Trevligt antar jag.

När vi var små kunde vi finna oss rätt ofta skratta för att andra skrattade i samma stund.

Vem skrattade först och vem skrattade sist.

Våra fötter rör sig i samma takt till I feel love över dansgolv.

När temat från Midnight express mixas in följer vi snällt efter kanske att jag log.

Det finns ett par koklocke ljud i en Flykten från New York låt som också passar in här.

Välj död.

Helt klart på ett dansgolv mitt i distad kick.

Välj livsform.

Evigt sömnlös distkicks Dirigentska i strobb och mörker.

Edith jobbar på med sin allmänbildning.

Och tycker det går rätt bra.

Inlägg nummero 665 borde kanske stoppat in den på inlägg 666.

Inlagda saltgurkor är rätt gott.

Hur att fånga drömmar.

Det kommer aldrig lyckas med en drömfångare gjord i nät drömmarna kommer slinka igenom maskorna.

Jag behöver inte fånga mina de finns alltid kvar när jag vaknar om inte blir det en tom dag.

Egentligen tänkte jag att jag skulle tipsa en av mina favoriter om hur han skall göra.

Skjut ner dem i drömmen och be dem innan de dör lova dig att låta dig minnas dem. Typ.

Åt vilket håll ligger utgången.

Hon i spindelman dräkten är jag i min gifta mig utstyrsel, idag har Edith haft ångest över det faktumet.

Det kändes så rätt då, idag undrar jag bara över min hjärna.

Men det är den enda hjärnan jag har så dricker kaffe med djävligt mycket socker sväljer ner ångesten.

Bild ett mitt favorit smycke har bara ett och använder det sällan.

Bild tre min lie den använder jag ännu mindre.

Bild fyra min favvotröja med ett band som jag kanske inte älskar över allt men den använder jag för ofta.

Realitycheck över and out.

När förläggaren idag säger att han själv hade ångest över boken kommer kaffet upp igen.

Idag kom folkpanik majori totali tillbaka.

Såklart på bussen.

Låtsas läsa i en bok tittar på min telefon varannan minut, pitch black.

När en främlig ler mot mig dör jag tre gånger.

Vi hittar en snart ett år gammal frysetårta i frysen.

Den ser fortfarande god ut. Inte.

Försöker ha ledigt men känner mig bara så obotligt ensam.

Ska ringa min Doktor Snuggles igen hon med den turkosa turbanen och de visa orden hon ej läst sig till.

Det var trevligt att ta en promenad med min förläggare för han är en snäll typ.

Hoppas han vann sin fotbollsmatch ikväll.

Vid filmhorisonten.

Pics via swampgirl/five finger crawl.

Har inte setts mycket bra film, bara en massa urusla filmer att somna till.

Fan kom på att filmerna på pianot kommer kosta mer om jag inte springer ner med dem typ nu.

Hejdå.

Sjuksyster M bjuder på hembakade kanylbullar.

Serveras från korg på nertrampad blomsteräng.

Det är lätt att gå vilse om gräset är för childern of the corn högt.

Därför tjatar Edith alltid om hacka lasso och ficklampa.

Jobba inte sönder dig själv, nej visst men om jag inte jobbar på minns jag i lugnet.

I sju dagar tänker jag sitta och gråta ut fulheten.

Orkar som inte med den längre.

Tillbaka till de varma kanylbullarna. Skulle skriva ett happy inlägg om ängsull och en batteridriven bandare.

Alltså kan någon hämta mig bort från här.

På Brunkebergstorg sprang helt plötsligt stora gäng med bandyklubbe försedda ungar.

Hjälmar och knäskydd.

De blev fler för varje dag som gick.

Finaste var det efter mörkret föll.

Klubbor blixtrar under gatuljus.

Gör ungarna till onda i mitt huvud.

Det blir snyggare så.

Ljusa vatten.

Lyssnar Autechre.

Försöker få ihop en tack för musiken cd tappar tråden för där ute finns all musik jag glömt att jag lyssnade på.

Den första gången jag hörde låten var i hyrbilen.

Parkerad på högt berg ovanför havet det medelvarma.

Inga stjärnor lös över oss.

Startar motor tänder billjus.

Flygfän gör stjärnhimmel åt oss.

Lyssnar The Octagon Man.

Här måste jag länka till Herr Carpenters The End.

Ramlade ner från hög barstol fick blåtira men då spelades den här.

Edith har alla på vinyl.

Godnatt