Resan ut i skog är snart över. Det är en bra färd förutom att jag saknar god uppkoppling.
Sover i en lada på övre våningen i säng täckt med myggnät.
Om dagarna har jag flätor de pekar rakt ut.
I skrivande stund är jag hemskt mörkrädd.
Varför ska det krafsa blåsa låta.
I vilket fall.
Bageriet ligger på hörnet storbak börjar i gryning.
Svartklädd höga skor i mjölmoln försöker jag spritsa gult slem på frasiga bröd.
Bagaren han skrattar.
Du det finns en anledning till varför vi bär vitt.
Om dagarna står Edith bakom disk säljer bröd bullar o tårtor.
Bagare checkar ut vid sju måste hem till fruga.
Hon som ger mig sparken för att jag äter för mycket räksmörgåsar under arbetstid eller nått.
Kan räkna bagarens kunder på en hand.
Gubbe med näsa som ser ut som hängig korv.
Tanten i otvättad peruk, hon köper en tårta varje dag, undrar så vad hon firar.
Tjusiga vill ha en köttbullsmacka och en cola snubben helst kall tack.
Rodnar minst en kvart efter han gått.
Döva paret gillar jag mest de ler mot mig och mot varandra.
Två kronor i dricks.
En morgon ser bagaren inte glad ut.
Hörru.
Ja.
Det ligger inte så mycket wienerbröd i sop påsen som det brukar.
Saker som inte kan frysas och inte någon köper skall slängas.
Jo jag vet, jag gav bort dem.
Kändes som mer vettigt.
Ah men du sluta med det, jag kollar alltid sopen bara så du vet.
Fanns kanske logik i det.
Edith blev inte långvarig i bagarebak verksamhet.