Ökenkrabbor.

Pictures from my favvo waste of time right nu foundphotos.
Tror att jag någon gång innan berättat om mitt hus.
Huset som bara lever i mina drömmar.
Haft ett eget liv så länge jag sovit med bilder.
Ja hus har egna liv.
Mitt har vuxit sig större än stort med åren som gick.
Det som började som ett ett minihus med trädgård och snirklande tunnlar.
Har nu fått en egen teaterscen med tungt rött draperi.
Hissar löper på höjd och i sidled.
Vinden är fylld med kappsäckar lådor damm och orden vi aldrig sa.
Medan huset i mina drömmar växt.
Har mitt hus i det vakna livet krymt.
I går natt innan jag somnade önskade jag stilla att få drömma om huset igen.
Men hon ville inte vakna till liv i min sömn.
Drömde istället om en stad vid en öken stor.
Vi åkte i timmar runt i sand för att komma till lanthandeln där mannen med den stora näsan och det halta benet säljer den sortens röda klubbor som när man haft de i mun tillräckligt länge förvandlas till en krabba.
Om man sedan följer krabban hittar man hem igen.

Det är ljudet från mina skor.

Pictures from foundphotos.

Idag känner jag mig mest ensam.

Det må vara så att jag själv gjorde mig ensam.

Men det är en irriterande känsla.

Eftersom att jorden håller på att kollapsa sätter jag nu upp målen.

Älska de jag älskar i 1000 bpm.

Skita totalt i de som inget vill.

Berätta allt i Fula Edith boken som kommer till våren.

Göra klart Trasstaden.

Bygga upp skeva BambiStrangeGarden.

Samla pengar i en burk.

Packa vårt pick o pack.

Och sen.

Skolbuss sången.

Picture on the top from this sweet place.

Det fanns två vägar ner för berget till skolbuss.

Den ena var vägen förbi timmerhusen med de gapande fönstergluggarna.

Den andra var stigen nerför branta skogen.

Båda mörka.

För att hålla de som i mörker gömmer sig och kylan undan.

Nynnade Edith alltid på Ebba Gröns 800 grader.

Kyligt var det men inga orcher kom hoppande ner ifrån trädkronor.

Hade nästan glömt bort brevet han skrev.

Läste det igen.

Vi fryser ihjäl det är så kallt.

Om jag dör före dig lovar jag att komma tillbaka o berätta allt.

Men inte i morgon eller dagen efter det.

Vi får vänta en liten stund.

Jag är inte riktigt klar här än.

Idag utanför min dörr stod ett svart piano.

Men den största rosett ever jag sett.

Christmas in January.

Ett piano har varit min tysta önskan så länge jag minns.

Stackars Ediths grannar.

Sist men inte minst TACK för min önskan!

Drakkum Drakkum Dubbelbubbelslag.

Picture in da middle from here.

Det gäller att vara fin när man går på söndags promenad.

För man vet aldrig vem man ramlar in i.

Jag vet inte riktigt vad som är rätt eller fel.

Hela denna dag har varit en mycket happy day in Ediths plågsamma liv.

Att känna lycka är en skrämmande känsla.

Lycka för mig är ett kraxande hostande omen om att något riktigt illa ska inträffa.

Fast just idag tänker jag att den logiken är en icke logisk logik.

Hoppas inte att kronofogden ringer i morgon för att meddela mig om att jag just fått ebolacanceraids.

Vampyr (1932).

Allt var bättre förr.

Glosyltor.

Pics 1 and 3 via " she dances to joy division". Pic in the middle fiddle via"Tommie Kex".

Två bilder tjuvade.

Snabbkaffe drucket.

Femton snögubbar på gården gjorda.

Passade på när vi kollade till de som slagit läger.

Jag tror att de var döda de med eller så sov de bara.

Mycket död nu.

Sist hos Dr Snuggles.

Edith du måste börja att säga ifrån, det blir bättre så.

Har aldrig varit med om maken så mycket jag väst ifrån.

Dock ska jag lägga in ett men i säga ifrån leken.

Vet inte om det blir så mycket bättre.

Folk blir ju sura.

They all fell down down ifrån en gren o slog sina små små ben.

Ur familjens album plockar idag Edith tre kort.

Alla e ändå döda vid det här laget.

Tror att snöstormen tog dem.

Blåste bort i ett vitt ketamin moln.

Stackars dem.

Nåja vi slumrade inte gott den natten i det lutande huset på Haiti.

Myggspiraler ger feberdrömmar.

Tar oss till en annan strand.

Ur vattnet stiger två tvillingtanter i silverbadmössa o dräkt.

Under ett knotigt träd sitter en man rensar fisk.

Han älskar inte oss.

Silversystrarnas andra stå på stranden titta på syster berättar för oss.

Att för några dagar sedan slaktades en fransk familj med kniv.

Ni kanske ska ta er tillbaka till den stora staden igen.

För här är ingen tryggare kan ingen vara.

Hon bäddar ner oss under filtar på pickuppens flak.

Beordrar hennes helpers att köra oss raka vägen hem till Port au Prince.

Det känns rätt spännande när vi ligger under filt slirar igenom byar snäva backar.

Nu ska jag dricka snabbkaffe.

Kleptla och Mytla.

Använde sina disorders på bästa tänkbara sätt.

Skövling.

Det lutande huset viskar art nouveau.

Jo för det lutar faktiskt en hel del trevåningshuset där det står i gassande sol.

På altan äter vi frukost.

Havet ligger en bit nedanför.

Kväll innan gick vi på strand i mörker.

Från matställe spelar julbelysning elektroniska julsånger.

Vi befinner oss på en plats några övergav.

Övergav för att gud sedan skulle glömma bort den helt.

Och det känns in i hjärtats innersta vrå.

Varje tugga bröd smakar glömska.

På altanen sitter tre sjuksköterskor utsända på uppdrag.

De undrar stilla vad vi har där att göra.

Vi rycker på axlar biter ner naglar.

Ingen sover tryggt i huset så innan vi hoppar i sängar tänder myggspiraler.

Föser vi den stora byrån i från förr.

Hon blir barrikad framför dörr.

Nattvindarna är ljumna.

Myggspiraler doftar sött.

Drömmer vakna drömmar.

Saxad elgitarr.

Misstänker att jag hade varit mer social om jag fått leka med barbies som liten.

Det var någon som inte gillade dialog men måste nog dialoga lite ändå.

För så är det.

Skulle kunna skriva inbrott men de är rätt snarlika alla inbrottsfallen.

Samma med dansgolvsfallen.

Andra ting jag misstänker är att jag varit tillsammans med samma snubbe hela livet igenom.

Efter vi gjort slut sneakar han in på buttericks o köper sig en ny outfit.

Plingar på dörr.

Jag slår ut händer.

Nej men, var har du varit hela mitt liv, va sa du att du hette.

Nu kanske jag var dum men det var inte menat som dumt.

Jag menar mer, på ett sätt är alla samma inklusive Edith.

De har börjat bygga tältläger nu på min gård.

Vid middagsdags firar vi ner en krog med nybakad paj.

För de verkar hungriga.

Imorgon skall jag gå till posten och posta en mycket försenad bambie.

Den ska resa norrut.

Anar hundar i mossen ugglor begravda.

Picture in the middle found here.

På plattan fanns en snubbe som tecknade av folk.

När han hade dåligt med kunder satt Edith på porträttstolen.

Han berättade om sitt långa liv och jag om mitt korta.

Tyckte alltid att hans tecknade varianter av mig var rätt fula.

När han var färdig rullade han ihop bild fäste dit en bit tejp.

Du får titta när du kommer hem, lova att inte öppna innan.

Självklart öppnades rulle i tunnelbanan.

Hemma lades porträtt på skrivbord.

Blyertspenna och sudd.

Ett streck här och ett sudda bort där.

Nöjd rullade jag ihop mitt moddade jag.

Stoppade det i garderoben med de andra porträtten på rulle.

Rulltårta år inget jag någonsin gillat värst mycket.

Flyktgubben Edith.

Bara så ni vet det har redan hänt.

Jorden håller på att gå under.

Nu ska jag äta lite småkakor o roa med mig att titta på förödelsen ifrån mitt fönster högst uppe på Kapsylfabriken.

Oraklet i vänthallen.

Om deras unge aldrig glömt sin badboll hade jag inte suttit här i dag.

Oraklet sitter där hon alltid sitter.

I vänthallen.

Katten säger att jag aldrig kommer att bli rik.

Jag tror honom.

Funderar på vad oraklet skulle sagt om jag vågat gå fram till henne.

Kanske.

Jag ser ett berg av räkningar.

Vi tänder eldar i fyren.

Och ja vi log.

När Edith inte förhyrde sig på contract killers..

I den stora salen står ett piano.

Det finns två kanske tre tangenter.

De tre är allt jag rör förutom pedalen.

Guldskärve lärarinnan stiger in.

Du ska inte pröva att trycka ner några andra tangenterna.

Om du gör det kanske du får ihop något som kallas för stycke.

Gillar inte stycken, skakar på huvudet.

Just nu.

Då.

Är allt jag behöver de tre.

Plink plink plink plonk crashcymbal spricker mitt i tu.

Från Towlie en fin finare figur, hon var en av dem som gjorde musiken till föreställningen,

fick Eddan idag ett mail med denna låt.

Den lever sitt liv i de svenska synthdängorna undreland.

Nu deddar Fula Edith den här vidare till dig Bettan och nämner dig här med också vid namn.

Då du brukar gå under ditt alias här.

Wiieee hjälp spring nu kommer de o tar dig.

Skärmdumpar favorit över all scen i The Birds - När mås pickar nacke på ljusblå flicka. Dumpar några till när jag ändå e i farten.

Tittar ut genom fönstret på skorsten mittöver sitter duva.

Min mamma håller kurser i modellera figurer med lera.

Hon har placerat mig i rummet bredvid framför en dreja krukor maskin.

Sköt dig nu och gör något fint.

Försöker göra ett mästerverk men lerklumpen blir mos.

Når inte riktigt ner till pedalen som styr.

De skrattar gott i andra rummet.

Det finns ett kar med lerigt vatten.

Kommer på att jag inte direkt orkar att sköta mig.

Doppar en liten klick lera i vattnet.

Stoppar i en till, lervällning.

Smetar grå välling över hår och ansikte.

Tänker nu ska de allt få se en riktigt stor lerfigur.

Kletar ner kläder.

Hur rör sig figurer i lera, robotwalkar in i det stora rummet ropar.

Häpp.

Tanter skrattar mamma ser dött trött ut jag ler.

Lera spricker upp i mungipor.

Det var alltid happy times o följa med mamma på kurs.