lördag 14 november 2009

SvimSomna.



Är ett fint ord men det var inte jag som kom på det.
När vi var små tappade jag fästet på isad väg, slog upp hakan.
Vuxna kan bli arga när man slår sig.
Så vi gömde oss i det gamla träskjulet vid den stora eken.
Med en gaffel petade min bästa vän bort små grusbitar ur såret.
Jag har ett fult ärr under hakan.
Nätter i rad drömde jag sen om att hon ej lyckats med att få ut gruset.
Sår läkte över grus och jag fick en mycket konstig häxform på hakan.
När jag svimsomnar faller jag inte på isad väg utan ner i sockervadd.

Inga kommentarer: