torsdag 1 oktober 2009

När vi pressade Dubplates på kyrkans Barntimme.



Vi tömmer fickorna på bordet.
Kvinna med underbett vägrar.
Hur många gånger kan en dubplate spelas innan den är olyssningsbar.
Jag hittade trumpinnarna längst ner i lådan som stod underst.
Och ta mig fan jag älskar dem.
En taktlöst harmlös ovillkorlig kärlek.
En dag kom en reporter till kyrkans barntimme.
Hej lilla vän vad tycker du om att vara här.
Han har konstiga byxor luktar fimp.
Jag ritar vidare.
Ja tycker du att det är roligt.
Nej inte värst jag måste ha kjol och kli strumpbyxor men kakorna är goda.
En vecka senare visar mamma stolt upp en bild i tidningen där jag sitter med krita i hand.
Undertext lyder.
Lilla Fula Edith tycker att det är mycket roligt på kyrkans barntimme.
Dubplaten börjar hacka.
Fastnar i ett spår.
Lösning- lappkast rakt in i Nattefars famn.
Där vill jag för alltid bo.

Inga kommentarer: