Stupar ner i blöt sand. Dyker ner bakom elskåp.
Springer ner i underjord där teatern ligger.
Kan inte de första föreställningarna förstå vad som känns obekvämt.
Alla skuttar runt som vanligt så det borde bara kännas fun.
När jag sänker ljuset hörs det bakomliggande ljudet mer väl.
Sjungande koltrastar, mitt värsta.
De är vår smält snö, saker som kommer upp i tö.
Stickande urblekt sol.
Onda ting för ibland med sig Fröken goda ting.
När våren sen kommer gör koltrastarna mig inget längre.
De har förvandlats till blott ett soundtrack i underjord.
Fula Edith numer immun mot stickande vår sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar